Ibland händer det. Jag och Micke blir lika chockade och skärrade varje gång. Ibland förvandlas vår gosiga lilla glada baby till en ledsen, trött och lättstött surbaby. Detta tillstånd verkar uppstå när hon har sovit för lite, har lite magknip och inte bajsat på flera dagar.
Igår kväll fick pappa bära runt på henne tills hon tuppade av. Hennes annars å så älskade boobie dög INTE, det var bara pappas arm som gällde. I morse klockan fyra var det dags för nästa omgång, så jag och Lilly gick runt och inspekterade lägenheten innan hon bestämde sig för att somna på min arm. Och nu på morgonen, efter en VÄLDIGT VÄLDIGT efterlängtad bajsblöja, fick jag återigen vagga henne till söms.
Jag hoppas att min älskade lilla happy baby är tillbaka när hon vaknar. Men utifall jag har fel ska jag skynda mig att hälla i mig en kanna kaffe. Och äta lite kolhydrater. Det ska ju vara så bra inför långa träningspass. Typ bebisarmsmuskelträning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar