På Lindbäcksfronten intet nytt...

Familjens ljusgeneral uppskattar även en session av "give me five". Lilly har förövrigt bemästrat "give me five, give me low - to slow!".

En äkta "jag fotar mig själv i spegeln och försöker se snygg ut för jag är på akademisk högtid"-pose.

Bästa sättet att ta sig igenom ICA MAXI med vettet i behåll.

...eller det kanske var en liten smärre lögn. Livet rasar vidare i full galopp och det är svårt att hänga med, ännu svårare att hinna blogga. Frun i huset har tjuvstartat julindoktrineringen och Lilly kan nu sjunga två verser av "midnatt råder" utantill. Min lilla JuleBjörn uppvisar en överdrivet stor fascination för alla former av eld och tack vare vår nya ljusgeneral har vi bränt upp fler värmeljus hittills i år än vad vi gjorde hela förra vintern.

Igår var jag måndagsledig och mina små tomtenissar och jag hade julmys med Maritha och Molly. Vi bakade årets första pepparkakor och Lilly var överförtjust i de små färgglada kristyrspritsarna vi hade köpt.

Mitt i allt det mysiga juliga har Mickes mormor sorgligt nog gått bort och hemma planeras nu en begravningsresa till Kalix. Troligtvis blir det Micke och Lilly som får flyga upp till norra norrland i mitten av december för att säga adjö till "gammelmormor".

Nu - kaffe till tomtemor.

/U

Friends forever

 

Småbarnslivet bjuder sällan på högklassig ensamtid för mamman och pappan, men i somras övertalade Micke mig om att det var en strålande idé att investera i ett par biljetter till invigningsmatchen på nya Friens Arena i Solna i november. Det visade sig att han hade alldeles mittiprick-rätt och i onsdags satt jag och min man bänkade på läktaren när Zlatan skickade in fyra bollar i mål mot England. Om Micke möjligen var lite småkär i Zlatan innan matchen lär han nu vara upp över öronen förälskad i han med stort Z och det skulle inte förvåna mig om han skulle dra upp tröjärmen en vacker dag för att visa sin nya idoltatuering. Jag kan också konstatera att min kära make har utvecklats till något av en fotonörd, för samma sekund som domaren blåste för avspark plockade han fram kameran ur ryggsäcken och såg sen större delen av matchen genom linsen.

Det var en fin arena, en fin match och en alldeles ljuvligt fin kväll för äktenskapet. Tack till mormor som gjorde det hela möjligt genom att se efter våra två små troll där hemma.

/U

Celldelning pågår

I tisdags kunde jag med glädje i hjärtat konstatera att celldelning är något magiskt och att ungar växer rysligt fort. Vi hade vardagshäng med Elin, Christian, Maritha och Peter. Och så alla barnen förstås. Alla barnen som växer så det knakar och som man liksom inte kan sluta förundras över. Över deras existens. Över deras utveckling och över deras söta små ansikten. Och energi förstås.

Lilly lekte sig alldeles superslut och somnade sittandes i soffan med sitt lilla huvud lutad mot min axel. Björn, som har gått i Lillys hårda lillebrorsskola, hann både leka och slå lite på de andra barnen. Han är onekligen inne i en lite besvärlig period där han testar både sina gränser och sina föräldrars tålamod och vi jobbar just nu hårt på "inte slå", "inte bita", "klappa mjukt" och "INTE ANVÄNDA LEKSAKERNA SOM VAPEN". Nåväl, det är förhoppningsvis övergående.

Nu - kaffe till Mama

/U

Helgens bravader

Fredag. Micke levererade barnen till Gnesta på dagen, ty supermormor och supermorfar hade kallat in alla åtta kusinerna (nio med Jesper) för en av förhoppningsvis många kommande kusinträffar. Molly kunde med sina snart nio månader kalla sig för yngst och Anton gled in på äldsta plats med sina nitton år. Jag beundrar verkligen mina päron för deras engagemang och mod, själv har jag fullt upp med att rodda de två små knoddarna som bor under mitt tak. Jag och Micke tog i allafall tillfället i akt och gick på bio för att sedan dricka ett glas vin hemma i soffan utan minderårigt sällskap.

Lördag. Vi hämtade hem de små liven igen och sen fick vi finbesök av Rasmus, Elin och Karin. Rasmus vikarierade för mig när jag var mammaledig och när jag fick en son som döptes till Björn fick han en dotter som döptes till Karin. Karin och Björn. Jag såg det som ett tecken på social matchning.

Söndag. Jag och min dotter loppisfyndade medan Micke och Björn drog en repa till Mediamarkt. Sen roade vi oss med att möblera om hemma, skura golvet och handla en ny kaffebryggare eftersom den förra gick en oförklarlig död till mötes. Lilly har en märklig hat-kärlek till krabbor och lekte med sitt nya loppisfynd "krabban Sebastian" under kvällen. Sebastian var väldigt ledsen eftersom han saknade sina kompisar Ariel och Blunder, men hon tröstade honom så gott hon kunde och de tittade på många avsnitt av Den Lilla Sjöljunfrun tillsammans. Fina lilla älsklingen.

Idag är det måndag och supermormor är på plats på hökvägen. Morgonen inleddes dock med ett bajsdrama och jag fick återvända hem en snabbis för att barnmorska ut en bajskorv som inte borde rymmas i en treåring. Pulsen gick upp, bajskorven kom ut och pulsen har sakta börjat närma sig normalhastighet igen.

/U

En vanlig dag hos familjen Lindbäck

 

 

Bus när det är som bäst mellan en 1 åring och 3 åring :)

Host och frust

Så var den tillbaka. Hostan. Den å så hatade hostan. Micke har hostat i tre veckor, Björn och Lilly turas om att motionera sina lungor och jag går runt och hostar i armvecket titt som tätt. Nåväl, det är väl bara acceptera vår nygamla följeslagare och hosta sig igenom vintern.

Ännu en helg  har passerat. I fredags bjöd mormor och morfar på allahelgonahäng och båda stora och små packade in sig i det röda huset på långdansvägen. Inga och Stig, Kurt och Ulla-Stina, Maritha och Molly samt familjen host och frust åt kycklingsoppa, drack lite vin och firade livet.

I lördags följde MollyPolly och Maritha med till Tumba och sen spenderade vi resten av helgen i varandras sällskap, alltid lika mysigt. Barnen leker bättre och bättre och ibland får man små glimtar av hur framtiden för kusinerna kommer att se ut.

Nu - en ipren,  halstablett och koffein till tant.

/U

2 in 1

Här om dagen satt Lilly på pottan och kissade. Helt plötsligt hördes ett rop på hjälp från badrummet och hemmapappan rusade givetvis dit för att se i vilken nöd han kunde bistå. Då hade flickebarnet råkat bajsa av bara farten och därmed är "bajsa på pottan"- premiären ofrivilligt avklarad.

/U

Inte ett enda...

...litet spöke knackade på dörren i går och hotade med bus om inte spöket i fråga fick godis att mata sina busiga synder med och nu ligger ett kilo Ica Basic-vingummi på hatthyllan och tjatar om att få bli uppätet. Life is tough.

/U