Två mot en

Idag tog Micke sitt pick och pack och åkte till sin söndagsfotboll. Kvar lämnade en oerfaren, nybliven, tvåbarnsmor.

Själv. Ensam. På egen hand.

Vid ett tillfälle uppstod en stund av tillfällig förvirring. Björn hade precis brännt av en fyllig bajsblöja i vagnen och ansåg att det var tajm att bli bytt på, jag försökte prata i telefon med Elisabeth och Lilly stod och drog i mitt byxben av okänd anledning. Bakom mig puttrade ett gäng överkokta lunchmakaroner på spisen och i ugnen brändes ett gäng fiskpinnar vid och då, just i den sekunden, drabbades jag av en något högre svettproduktion än normalt.

Nu ligger Lilly och sussar i sin säng och Björn snarkar på min mage. Lugnet är påtaglig, svettnivån är nästan nere på noll och jag njuter av att vara mamma till två underbara ungar.

"Ensamhemmamedtvåsmåbarn"-premiären är avklarad och pemiärnerverna stillade. Det ska nog gå vägen det här.

/U

Det är...

...perfektion.

/U

Solen är grön

Lilly kan rita en sol och räkna till 12. Jag vet inte vad man kan förvänta sig av en tvååring, men i mitt solklart opartiska sinne tolkar jag detta som tydliga genidrag. Att hon sedan verkar vara färgblind då hela hennes värld är GRÖÖÖÖN kan vi kanske bortse från.

/U

Om jag inte minns fel

Det verkar som om det sista min boobs minns är mängden krubb en åtta-månaders bäbis behöver. Stackars liten nykläckt hinner inte med i matregnet.

/U

Om en äkta man

Nu är det ju såhär, att när man har klämt fram en unge så är man inte så jäkla fräschig efteråt. Man har ont, man är trött, man förvandlas till amningskossa, man är törstig och hungrig och i kass kondition. Man är otroligt lycklig, men nicht so behjälplig. Så jag var lite orolig innan Björns ankomst. Hur skulle det gå den första tiden egentligen? Med Lilly, med huset, med trädgården, med allt?

Det går fantastiskt bra. Det går fantastiskt bra för att jag är gift med en fantastisk man. Han lagar mat, handlar, leker med Lilly, åker och badar, hämtar det jag pekar på, påminner mig om att dricka vatten, städar, dammsuger, klipper gräset och donar. Han oroar sig när jag blir varm och yrslig, han nattar Lilly på kvällen, han bakar bullar och han påminner mig återigen att dricka ordentligt.

Sicken tur man kan ha i livet. Två fantastiska kidz och en fantastisk man.

/U

Vart ska man böja?

Det finns så mycket att skriva om. Varje timme kommer med nya upplevelser och känslor, det är helt enkelt svårt att veta vart man ska börja. Men en sak går inte att hålla inne med längre - det är så galet stort att det måste ropas ut till världen:

JAG KAN BÖJA MIG IGEN!!

/U

Första dagen i vårt nya liv

Den 24 juli 2011, klockan 19.19, föddes äntligen Lillebror. 54 cm lång, 4 265 g tung. 15 gram tyngre än sin syster.

Han hade lite mer bråttom till världen än vad storasyster hade för lite drygt två år sedan. Första värken smög sig på runt tre på natten. Mormor hämtade Lilly på morgonkvisten och eskorterade fröken till Gnesta. Klockan två på eftermiddagen var värkarna så jobbiga att vi ringde till förlossningen som bad oss komma in för en undersökning. Jag var nästan sur på dom i förväg, säker på att vi skulle få vända och åka hem igen. Men nej, han som gömde sig i magen var 5 cm närmare världen och vi fick stanna. Efter mycket lustgas, ryggbedövning, svett och tårar så kom han till slut. Det må låta klyschigt, men det finns inget större än att hålla sitt nyfödda barn för första gången. Att höra det första skriket, se det skrynkliga ansiktet och känna den lilla kroppen mot sitt bröst är mäktigt. Mäktigt.

Han är perfekt, helt perfekt. Han har mörkt hår, plirande ögon och den sötaste plutmunnen en liten pojke kan mäkta med. Han har tio fingrar, tio tår och en brinnande aptit. Han piper när han vill ha mat och han sover tryggt i famnen. Han är så efterlängtad och välkommen och vi ser fram emot att lära känna lilla Björn. För det är hans namn. Björn.

Välkommen till familjen Lindbäck, älskade Björn. Det kommer att bli intensivt, utmanande och spängfyllt med kärlek och liv. Vårt liv, tillsammans, för alltid.

/U

Dagen D

-"Den 23 juli" sa barnmorskan och gjorde en notering i journalen.

Den 23 juli, alltså idag, skulle Lillebror komma. Den 23 juli, alltså idag, finns inget som talar för att så kommer att ske. Vi har verkligen försökt att skrämma ut honom. Igår kröp jag runt på alla fyra och dammsög soffan och sen bjöd vi in oss själva på en väldigt trevlig middag hemma hos Johan, Therese, Rebecka och Alexander. Idag har jag planerat att trippa upp och ner för Maritha och Peters trappor i ett sista försök att göra det obekvämt för min inneboende.

Annars började den 23 juli bra. Lilly har kommit till insikten att om man har tillbehör i håret så är man fin. Jag har börjat träna upp mina inre frisyrtalanger och skapade den finaste tofsen en nyvaken mor kan prestera. "Lilly fiiiiin" skanderade barnet och lyckan var total.

/U

Somna själv

Mitt under dagens spagetti och korv-lunch berättade vi för Lilly att hon skulle somna själv i sin säng idag. Mamma och pappa skulle inte sova. Hon är ju stor tjej nu och då kan man minsan somna själv.

Efter efterättspiggelinen troppade hon då in till sin säng, kramade kaninen och bad snällt om sin flaska med vatten och somnade utan protester.

Själv sitter jag i soffan och undrar vad som precis hände. Är det början på en trend, en engångsföreteelse eller ett mindre mirakel som just inträffat? Är det möjligtvis jag som ligger och sover och har drömt ihop det hela?

/U

Om ett draperi

Till Micke

Om vi skulle få för oss att skaffa ett tredje barn och jag i vecka 40 bestämmer mig för att sy ett draperi, var vänlig och påminn mig om följande:

I vecka 40 är det svårt att krypa runt på golvet och nåla och ha sig. I vecka 40 är tålamodet inte så värstans bra och det är farligt att tappa humöret kring vassa tillhyggen. I vecka 40 är man en stor hormon som bryter ihop när kanter inte blir raka, när symaskinen fastnar eller när strykjärnet har slut på vatten.

Om jag ändå vill sy ett draperi skulle jag rekommendera dig att du tar våra två första barn och flyr syfältet ett par timmar.

Puss,

/U

Mors lilla Lilly

I svampskogen bodde visst ett BLÅBÄRSMONSTER!

/U

Fortsatt lata dagar

Vi är ju liksom lite "stuck" här hemma. Inga spännande semesteräventyr har planerats, bortsett från det där med att vi ska bli en till i famljen då. Våra dagar kantas just nu av små lagom ansträngande utflykter och en längtan efter Lillebror. Inte för att vi klagar, det är rätt så skönt att ta dagen som den kommer.

/U
Bullpappan lär bullbarnet allt han kan...

...inklusive hur man städar golvet efter bullbaket.

Broängsbadet, cirkus 5 minuter från casa Lindbäck.

Badprinsessan i sin prinsessbaddräkt.

Badpappan med badmonstret.

Hög på bebis

Idag har jag vart och knarkat. Sniffat bebis för att vara mer exakt. Det hela resulterade dels i en avundsjuka på Sofia som har klämt fram sin drog och som nu kan njuta av resultatet, dels en längtan efter den där växande smärtan i ryggen som skvallrar om att det snart är min tur.

Ture var helt underbar och jag är fantastiskt glad å Sofia och Christians vägnar.


Sofia och Ture

Olle was there!

/U

Konkurrens

Här om dagen tvättades Lillys gamla babygym upp inför Lillebrors ankomst. Frågan är dock om han någonsin kommer att få se röken av det, eftersom hans storasyster vart helt överdrivet förtjust i dess återuppståndelse.

/U

När solen är borta...

Det regnar ute och vi överväger att ta vårt pick och pack och åka till IKEA. Jag undrar hur många andra uttråkade stockholmare som har fått samma ljusa idé...?

Kanske motionerar vi ut Lillebror mellan kastruller, servetter och Billybokhyllor. Vore nästan värt trängselbesväret.

/U

"Lata" dagar

Semestern flyter på, gravida kvinnor rullar fram och bebisar stannar envist kvar i magen. Här om dagen hade vi härliga grillglada gäster på besök och nyss vinkade vi av Mormor och Morfar (eller Nonno och Doffa som vår för tillfället yngsta familjemedlem kallar dom). Mormor och Morfar har inte legat på latsidan under sitt övernattningsbesök, utan lämnar efter sig en skinande ren tvättstuga, rena babykläder på hög i garderoben, en väldoftande bilbarnstol, räcken till trappen ut i trädgården, en nysnickrad vedanordning och en väldans massa kärlek.

Lilly och "Batten" på 4H-gården i Huddinge.

Pappa blir runtkörd av en ung liten fröken som äntligen får styra över ratten.

Dagens blåbär och smultron-fångst överlevde inte länge i fröken Lindbäcks trygga förvar.

/U

Pappa konstnär

Det har visat sig att Micke har några dolda talanger på lager, exempelvis familjeavbildning med färgglada barnkritor. Pappa, Mamma, Lilly och Lillebror i strålande orange.

Mamma ser dock ut som om hon har fått en elektrisk chock av något slag.

/U

The power to flower

Jag har lyckats med det omöjliga. Jag har fått en orkidée att blomma om. Nyckeln till detta blomstermirakel låg väl gömd och jag känner mig väldigt glad över att äntligen vara invigd i hemligheten.

Vatten var det visst. Inte en gång om året, utan med J Ä M N A mellanrum.

/U

I sagornas land

I fredags var Lilly på premiär med mormor och morfar. På sagostigspremiär. Jag har fortfarande drömska barndomsminnen från sagostigen, så det är härligt att veta att även Lilly kanske kommer att få små minnen av de spännande husen i skogen, bockarna bruse-bron och det roliga leklandet vid stigens slut.

Medans liten var på sagostigen passade hennes mor och far på att delta i en mycket trevlig spelkväll hemma hos Carro och Andreas. Det gick sagolikt bra för undertecknad, som tog hem tre av tre segrar i Bang. I shot the sheriff så att säga.

/U

Äntligen

Jag strosar runt här hemma. Håret är rufsigt, pyjamasbyxan är skrynklig och i ansiktet syns inga spår efter vare sig mascara eller kajal.

Det är semester and we like it.

/U

It will cost you

Om en timme ska jag kvittera ut skrothögen från mekanikern. När receptionisten ringde och meddelade att den var färdig och jag frågade hur det hade gått fick jag till svar:

- "Den är klar efter mycket om och men".

Exakt hur dyrt "mycket om och men" betyder vågade jag inte fråga, tänkte att det blir mer dramatiskt om jag svimmar på plats.

/U

Varning för eko

Det har visat sig att man kan sälja saker på blocket och få pengar i handen. Det fungerar på riktigt. Gamla gubbar kör från Arboga med räcken på biltaket för att hämta dörrar med inbrottsskador på. Och lämnar 800 pix bakom sig.

Vad mer kan jag göra mig av med? Eller snarare sagt, vad måste jag behålla?

/U

Sagan om Pingu och Sälen

Varje kväll när Lilly ska sova och det är min tur att natta henne så vill hon höra sagan om Pingu och Sälen. Sagan har vi "utvecklat" tillsammans, vissa ord har lagts till, vissa delar har tagits bort och vissa partier är extra spännande. Exempelvis hade inte Pingu med sig sandlådan ut på sin fisketur när sagan började att berättas - men nu får den för allt i världen inte glömmas bort.

Om hon tröttnar på att höra min röst och inte orkar lyssna klart kan hon också tvärt deklarera att "sagan tut" och att det är dags att sova. Detta inträffar dock aldrig före partiet då sälen får tårar i ögonen.

Håll till godo, för här följer den mycket spännande berättelsen:

"En dag bestämde sig Pingu för att han skulle gå och fiska, så han tog sin hink, spade, sandlåda, stol och fiskespö. Sen ropade han "hej då Mamma, hej då Pappa och hej då Pinga" och så gick han iväg.

Efter ett tag kom han fram till isen. På isen fanns två hål. Pingu satte sig och fiskade vid det ena hålet. Men han såg inte, att i det andra hålet, där var ju Sälen.

Och Pingu såg inte att Sälen åt upp alla fiskar som han fångade.

Men så vid ett tillfälle så vände sig Pingu om och så fick han syn på Sälen. Och då sa han "näääääääää", för så får man ju inte göra. Man får inte äta upp någons fisk utan att fråga först. Så Pingu vart arg på Sälen. Han vart så arg att han bestämde sig för att stänga Sälens hål i isen. Så han hämtade ett stort isflak som fick bli ett lock.

Men Pingu såg inte att Sälen hade kvar sin arm på isen, så han råkade klämma Sälens arm. Och då vart Sälen ledsen och fick tårar i ögonen.

Och då fick Pingu dåligt samvete. Det var ju dumt att bli så där arg. Så han gav Sälen en fisk. Och då vart Sälen glad igen! Och så kramades dom!

Sälen vart så glad att han simmade långt ner i havet och hämtade en stor fick till Pingu. Och då vart ju Pingu glad igen! Och så kramades dom!

Sen gick Pingu hem med den stora fisken och visade den för Mamma, Pappa och Pinga. Och de vart så stolta över honom.

Så var sagan slut!"

/U

Man vet att man är förvirrad...

...när man troligtvis lämnar makens telefonnummer till bilkmekanikern istället för sitt eget.

I blame it on the baby.

/U

Makarna Hjälm

I lördags så fick då äntligen Daniel och Elisabeth varandra på riktigt - i lust och nöd, på liv och död. Vädret var varmt, maten fantastisk, gästerna glada och stämningen på topp. Micke gjorde debut som toastmaster och klarade det hela med bravur, medan Lilly var hög på livet och sprang runt som en uppvarvad duracellkanin i blommig klänning hela dagen och kvällen.

Tusen tack till de nyblivna makarna för en underbar dag! Det råder inga tvivel om att ni är gjorda för varandra och vi är glada att vi får vara med på just er resa.

/U

Om bilen som vill dö

Jag tror att vår bil har ledsnat. Den har ledsnat på att bli kallad för "skrikbilen", "skräpbilen", "jasplanet" och andra målande beskrivningar. Den har tröttnat på att alltid vara smutsig och eftersatt, den är sur över att den nästan aldrig får åka genom den roliga biltvätten som alla de andra bilarna och den är helt klart putt över att alltid få begagnade däck när de andra bilarna får sprillans nya hjul.

Nu hämnas fordonet genom att försöka ta självmord. Handbroms som strular, lås som inte fungerar, fönster som inte går att hissa upp, hjullager som är slut, styrled som glappar, motor som hostar, lampor som inte lyser och däck som går sönder.

Kära bil. Snälla du. Kära snälla finaste du, kan du inte stå ut lite till? Rulla lite mer? Hålla ihop en stund längre? Jag lovar att pussa instrumentbrädan varje morgon om du bara SLUTAR GÅ SÖNDER!

/U