Älsvjömässan. Några timmar på Båtmässan. Jag är trött och sur och vill helst åka hem och kramas med kudden. Lilly är övertrött och protesterar mot något, i vår värld, oviktigt i bilen på vägen hem och
hormonen med två ben får en glasartad blick i ögonen.
På torsdagskvällen, någon gång efter middagen, tittar min käre make finurligt på mig och säger åt mig att börja packa. Vi skulle resa bort en stund. Ta en paus. Trots frågestormen som genast bröt ut fick jag knapphändig information ur karln. Så jag packade.
På fredagen hämtade nono Lilly och rövade henne till Gnesta. Jag och Micke satte oss i skräpbilden (tidigare skrikbilen) och åkte till Arlanda. Väl inne på terminalen fick jag gissa vilket resemål som väntade. Island visade det sig. Vi skulle åka till Island.
Dom har stora bilar på Island. Bilar med stora däck. Bilar som säkert kan köra över en glaciär såsom våra bilar kör på motorvägen. Första dagen besökte vi blå lagunen, en av Islands kända varma källor. Andra dagen var vi på en heldagsutflykt och lärde känna ön lite närmre. Tittade på vattenfall, beskådade geijsrar och lyssnade till en guide som verkade genomföra experimentet
"tala sönder turisternas trumhinnor". Tredje dagen gjorde vi ingenting. Vi vaknade, åt frukost, la oss i sängen, köpte ett par byxor åt Micke, la oss i sängen, åt middag, la oss i sängen och tillsist somnade vi igen. Den maximala lyxen nu för tiden är att göra just ingenting.
En Geisjer. Den hade ett namn minns jag. Men vad det var har jag ingen som helst aning om. Micke vet säkert. Han har en tendens att lagra sådan information.
Det pyser ur marken på Island. Frågan är hur hålen uppkommer? Kan man vara ute på en fridfull eftermiddagspromenad och helt plöstligt trampa igenom ytan och trilla i? Vår gudie upplyste oss säkert, men det är troligt att vi för våra trumhinnors skull inte lyssnade längre. 
Ett vattenfall. Även detta vattenfall hade ett namn. Något med guld och regnbågens alla färger. Tyvärr låg en tät dimma över fallet just när vi var där, så vi fick föreställa oss färgsättningen.
Tack älskling för att du fixade den perfekta minisemestern. Tack för att vi fick hålla handen och prata med varandra om andra saker än skottning, host, snor, städning och andra tråkiga vardagsbestyr. Tack för överraskningen och tack för spänningen. Tack för att du pratade med min chef och tog semester åt mig. Tack för att du bokar resor till Island istället för att ledsna på mig när jag surar ihop efter en båtmässa. Tack för att du är du och för att du inte glömmer bort mig mitt i småbarngraviditetboihusochvardagsåren.
