Vem sprängde en "varför sparade vi detta" - bomb i våran källare?
Och hur stora mutor kommer att krävas för att få någon att hjälpa oss forsla bort det i morgon?
Några frivilliga? Släpet står utanför vår källare klockan 10.15.
Här om dagen höll Lilly nästan på att tjata hål på våra trumhinnor om en trädgård. Hon bubblade något om att känna gräset kittla under fötterna, göra små glädjeskutt genom vattenspridaren och slänga en najsig biff på grillen. Sedan pekade hon på ett hus sådär bestämt som bara hon kan och deklarerade att om vi inte fixade ett snart så skulle hon minsann tjura tills hon var trettiofem. 
En morgon uptäckte Lilly att man kunde släppa händerna och stå själv, grejen är den, att hon nu tror att när vi säger "igen", så betyder det "stå"
.JPG)
Hej gott folk! Så var det lördag igen, och enligt mina pärelipäron så skulle det inte bli någon innesittarkväll. Nepp, in i skrikis bar det. Fast jag måste säga att vi snart får ta och avveckla termen "skrikbilen". Allt jag behöver är sjukligt mycket leksaker och majskrokar, och sen är saken biff juh!
Mamma var i alla fall glad. Ingen vinterkräksjuka skulle få sätta stopp för det roliga denna gång, kvittrade hon.
Vi åkte hela vägen till Moster och Peter i Södertälyeah. Där var det fullt ös när vi dök upp, Jonna och Liam röjde runt. Jag slängde mig in i leken direkt.
Sen vart det middag. Maritha och Peter hade jobbat hårt och vi bjöds på vitlöksbröd med aioli och skaldjusblandning till förrätt, inbakad fläskfilé och risotto till huvudrätt...
...och en mycket spännande efterrätt (som Elisabeth knåpat ihop). Vad det är i tårtan förtäller inte historien, utan det blir en överraskning i juli, fnittrade mor min.
Liams stol vart visst kvar i Gnesta, men som tur är så hade Danne "MacGyver" Hjälm en remlösning i bakfickan.
Efter middagen så bidde det spel för hela slanten. Eller halva i alla fall. Jag somnade runt nio, så tyvärr missade jag alles. Tur att mamma återberättade kvällens... innehåll..
...för någonstanns på vägen...
Mätta och belåtna kunde vi njuta resten av eftermiddagen.
Gubben på cykel vid den röda pilen.
1, 2, 3, 4 "saker" i vagnen och några har jag på mig i händer och på rygg.
Jo okej, gubben har rätt, jag är en packåsna.
Notera noga nu, att ni som spelat Talisman ( brädspel) att man där oxå max kan ha fyra saker på sig och fyra till på en PACKÅSNA som man kan ha som "följeslagare".
Gubben har mao säkert oxå spelat Talisman, även fast han nog är för gammal för det, han kanske spelar med sina barn barn, vad vet jag. Nu när jag ändå är inne på Talisman, så kan jag inte undvika att nämna att när jag spelade det med Carlos (jag var väl 7-8 år) så snodde jag "trollstaven" från honom med min tjuv, då gick Carlos hem.
Så var det lördag igen peeps. Min morbror Magnus hade knoppat i gästrummet under natten så jag drog på stora charmoffensiven för att han skulle stanna kvar länge. Vid tresnåret packade han ner sin tandborste i jackfickan och rullade hem mot Södertälyeah. Det var ungefär då mamma utbrast *censur* det är ju lördag och jag har inte tagit några bilder juh *censur*.
Jag, mama och papa tog en lördagspromenad i rusket och det var väl den mest avancerade sysselsättningen vi utförde under dagen. Sedan lekte vi mest.
Jag har börjat att kramas. Det är ju faktiskt väldigt mysigt. Det är inte många ord som jag (vad mamma och pappa tror i alla fall heheheh) förstår, men ordet kram fattar jag. Så när mamma vill ha en kram så slänger jag mig i famnen på henne. Ibland trippelkramas vi, jag mamma och Nemo.
Jag har också börjat att bli lite smått upprörd när jag inte får som jag vill. Ta till exempel när jag inte fick leka med pappas kamera. Herregudminje, vad spelar det för roll liksom? Jag protesterade givetvis högljudt mot detta fjanteri. 
Ni som följer bloggen vet att Lilly är en liten hacker, så, jag har sett till att hon får leka med sitt första egna tangentbord, tyvär var pappas tangentbord mycket intresantare.
På Arlanda hade de en massa kontsiga manicker, bl a en apparat som jag inte fick åka igenom.
Sedan skulle pappa packa in vagnen, han satta fast mig här på väggen, varför vet jag inte, men han grymtade något om personalen.
Som ni säkert vet, så var både Lilly och Mormor sjuka under påskveckan. Vi fick båda bo hos Inga som tog hand om oss hela veckan, jag tror jag har en del att ge igen framöver.
Tack så mycket Inga & Stig.
/M
När Micke i augusti kläckte den brillianta idéen att starta en blogg ruskade jag på mitt blonda huvve och förklarade att jag inte hade tid och ork att blogga. Sagt och INTE gjort. Ett litet ynka inlägg senare var jag fast i bloggträsket och det visade sig vara ett roligt verktyg att visa den arbetande fadern vad jag och Lillybebban pysslade med om dagarna. 
En liten stund i alla fall. Tur att de kommer hem i morgon, annars skulle jag nog bli tvungen att sätta denna familj i konkurs.
Lillydarling och Mickedarling på bebbans femmånaders- kontroll. Låren har nog faktiskt krypt en aning.
Mor och far har nog pratat för mycket i telefon. Lilly vet prexix vad hon ska göra med mammas mobbe.
I fredags var det paltparty i byastugan. Yep. Massor med palt.
Lilly och Isabel chillar i solen.
Under lördagen utövades de sedvanliga påsktävlingarna. Denna gång hade Ingrid och Birre snickrat ihop programmet. Det var bland annat bollkastning...
..blåsrörsskjuting...
...och snöpulsning...
...för att inte glömma alot of köttsoppsätning. Mitt lag vann. Bakifrån.
Micke och Robert lämnade en liten longcat-present vid gammelstugan.
