Leva loppan

BusLilly i sitt loppisfynd, en klänning för 10 pix.

Roligaste syskonbusleken just nu, "var är Lilly? Var är Bjöööörn?"

Så var det tisdag och undertecknad är mitt upp en hektiskt uppropsvecka på jobbet. Övrig hemmatid spenderas helst av allt i soffan, men har man dragit på sig ett småbarnsliv så bäddar det inte för värstans mycket soffhäng. Dom små liven vill ha mat och mys och bus och mera mat och lek och energi - något som för tillfället inte direkt flödar. Kanske är det dags att se över det där med träning. Igen.

Helgen var i alla fall fin! I fredags svängde Magnus och tre alldeles på tok för stora tonåringar förbi familjen Cirkus för lite brädspel och kvalitetshäng, medan lördagen och söndagen gick ut på att fynda i bakluckorna på andra människors bilar. Jag, Maritha, Lilly och Molly gjorde vårt yttersta för att hitta de bästa klippen och visst vart den en och annan klänning, leksak och julprydnad under helgens loppisbravader!

Nu - koffein till slötant

/U

Om att "slänga" in en toa

När vi flyttade in i vårt hus fanns det bara en toalett på övervåningen. Vi konstaterade att det nog skulle vara skönt med två badrum i framtiden och gjorde upp storstilade planer på ett spa/dusch/toa-palats på undervåningen. Sen insåg vi att vi skulle ha råd med detta fantastiska utrymme först år 2075 och bestämde istället att vi någon gång skulle "slänga in" en toa i ett litet rum bakom tvättstugan. Sen fick vi en inneboende och konstaterade att för fridens skull var det nog bra om den där toan slängdes in typ nu och inte om ett par år, så min kära pappa, pappa skalman, rörmokarkungen, kallades in för en dags jobb. Trodde vi.

En dags jobb visade sig vara väldigt många dagars jobb, för tydligen "slänger" man inte in en toa och ett handfat hur som helst. Det skulle rivas golv, dras rör, sättas tillbaka golv, dras fler rör, gjutas och borras och bilas och gudarna ska veta att han har slitit för vår skull. Även Micke har fått lära sig ett och annat nytt och har några sena nätter i bagaget på vår toaresa.

Nu är den i alla fall på plats, vattnet skvalar, toan spolar och golvet är helt. Tusen, tusen tack för din ovärderlighet pappa.

Frågar man vår dotter vad det är morfar gör nere i källaren får man för övrigt svaret:

- "Han bygger, så att Robert och Sofia ska kunna kissa och bajsa. Och prutta. Hehehehe."

/U

Förskolerapport

En duktig hemmapappa köpte alldeles sprillans dagiskläder till Fröken Fräken och vips vart förskolan lite mer lockande.

Uppklädd till tänderna och på väg till Björnbär. Sen visade det sig att hon var alldeles superbegåvad (skryt skryt) och fick flyttas över till dom lite större barnen på Hjortron.

Mitt lilla Björnbär fick, till hans stora syltlycka, hänga med sin superfaster Suzan medans syrran härjade på förskolan.

Bitterljuvt

Igår rattade vi ner till Gnesta och överlämnade våra små liv till mormor och morfar. När man kommer hem utan barnen och kliver in genom ytterdörren är det som att gå in i en vägg av tystnad. Man drabbas av en omedelbar saknad och kan vid behov behöva ringa till deras tillfälliga uppehälle och höra deras små röster.

Sen inser man att det faktiskt är rätt så skönt att kunna ligga utslagen på soffan utan att det blir fajt om datorn, duscha utan att trängas med ett gäng leksaker och sova med armar och ben åt alla väderstreck utan att åsamka skada på närliggande unge.

/U

Smutsiga mutor

I torsdags efter jobbet träffade jag min mor och mina barn utanför en förträfflig Fordverkstad, gömd i ett suspekt parkeringsgarage i Flemingsberg. Det var dags för överlämning, mamma fick sin nylagade bil, jag fick tillbaka mina barn. Fina mormor berättade vad dagen hade erbjudit de små, bland annat var det väldans rena då de faktiskt hade badat i polen (sen visade det sig att Björn minsann hade BAJSAT i den också, till Lillys stora förskräckelse). En liten mammamuta senare, med syfte att få en behaglig resa tillbaka till Tumba, så var familjens yngsta inte speciellt ren längre och bilden ovan demonstrerar vilken syn jag möttes av när jag öppnade bildörren för att plocka ut mina nytvättade små guldklimpar.

/U

Blommor och bin

När Björn har somnat för kvällen brukar vi inleda operation "varva ner". Jag och Lilly kanske duschar, Micke surfar lite, sen klättrar vi upp i soffan och myser tillsammans, Lilly med en flaska välling och jag med lite efterlängtat tv-tittande eller ett par sidor i en bok. I går kväll tittade jag och Micke på TV medans Lilly satt och tittade på hästklipp på youtube. Sen utspelar sig följande senario.

- Mamma! Titta!

Jag slänger ett öga på datorn och ser en stor svart häst med världens största hästkuk, redo att göra något väldigt snuskigt med ett vitt sto. Oj dårå. 

- Vänta mamma (fniss)

Och så sätter dom igång. Hästporr när det är som bäst typ.

- Titta mamma, den svarta hästen myser med den vita hästen! Vilka knasiga hästar! (asgarv)

Ungefär då bryter både jag och Micke ihop av skratt och det tar en stund innan vi har hämtat oss så pass att vi kan sätta på någon lite mer barnvänlig underhålling.
Idag på morgonen fick jag sedan följande sms från min hemmapappan.

"Hört under mannagryngrötfukosten. Lilly säger - å en sked för pappahästen (liten paus) som myste med vita hästen".

Gud. Jag dör.

/U

Tantvarning

I tisdags hälsade vi på Carlos, Karin, Jonathan och Soffiknopp. Karins syrra med familj var också på plats och vi konstaterade att man får vara tacksam för de vuxenkonversationer man hinner med när sex små kottar slåss om sina pärons uppmärksamhet.

Och det faktum att sötknoppen Sofie har hunnit bli FYRA månader får mig allvarligt att börja fundera över om jag närmar mig pensionsåldern, tiden verkar inte ha något som helst överseende med att jag inte hänger med.

/U

Kusinhäng

I helgen spenderade vi en härlig lördag hemma hos Elisabeth, Danne, Jonna och Liam! Det var god mat, snicksnack och snigelgrillning som stod på menyn och av bilderna ovan kan vi konstatera att jag inte var på mitt bästa fotohumör. Kika in Marithas blogg, nyavi.se, för lite mer målande beskrivningar!

/U

Back to Björnbär

Den 22 augusti ska Lilly återinträda i förskolelivet. Då väntar en veckas inskolning på Björnbär, samma förskoleavdelning som hon gick på innan jag beslutade att hon skulle få vara hemma med mig och Björn. Känslorna i famljen är kluvna. Jag är såklart orolig, Micke är lugn som en filbunke, Lilly är lite tveksam men okej med det hela när hon får höra att pappa ska vara med och Björn är nog nöjd med att han kommer få ha ALLA leksaker för sig själv när madame är borta ett par timmar.

Time will tell,

/U

Pappafiering pågår

På förmiddagen idag fick jag en radda MMS till min sprillans smartmobbe. Micke och barnen befann sig på det beryktade lekslottet och där utvecklade tydligen syskonen Lindbäck en alldeles egen "klättra upp och glida ner på magen"-rutchbaneteknik. Jag känner att det nog inte var helt fel att jag var frånvarande när Björn, 1 år, gled ner för den väldigt väldigt VÄLDIGT långa rutchbanan som bara stora barn får åka i, risken för att jag skulle gett ifrån mig någon form av dödstjut hade varit överhängande.

/U

Om två fantastiska människor

Det handlar om kärlek såklart. Om ren och skär "hurskulleviklaraossutaner"-kärlek. Om tacksamhet, om familj, om värme och om morföräldraskap.

Det handlar om min pappa, barnens morfar, som åker till stopp och handlar hello kitty-glass när förrådet tryter. Som kommer svängade efter jobbet i sin rostiga skalmanmobil, klädd i sina blå arbetskläder, redo att dra rör och såga sönder och bygga ihop. Som lämnar badkar och toaletter och handfat i garaget och som kan allt som inte vi kan. Som sover tillsammans med ponnyhästar och hingstar och föl och som lägger dom tillrätta på kudden när han går. Som plockar smultron och blåbär och hallon och som lär ut allt som finns att kunna om bajs. Som drar på sig skogsmullekläderna vilken dag som helst i veckan när en viss person vill springa efter svamp. Som köper noga utvalt lörsdagsgodis och som har ett spännande garage där alla prylar värdiga att kallas nödvändiga finns. Som hjälper till och som aldrig någonsin kommer att kunna bli hjälpt tillbaka så att det kan kallas rättvis. Som heter Björn.

Det handlar om min mamma, barnens mormor, som knappt går att beskriva i ord. Som kramar och sjunger och vyssjar och som kan få vilken grinig unge som helst att somna. Som tänker i andra banor och som ger nya perspektiv. Som handlar gnestacyklar och gnestadockor och gnestakuddar och som rattar gnestavagnen kulle upp och kulle ner. Som syr och stickar och som kan få vilken sticktant som helst i världen att känna prestationsångest. Som eldar i sin älskade kamin så fort den blåser minsta lilla kallt och som odlar bär och grönsaker och annat gott som små barn kan mumsa på i trädgården. Som alltid har en lösning på alla problem och som alltid har en kram när det behövs. Som förvandlar toviga lockar till änglaskruvar och som ska vara mormor lite extra mycket varje måndag. Som kan gå vilse runt ett hörn men som kör buss i innerstan. Som oroar sig och älskar och finns till.

Det handlar om två personer som kommer att ge sina barnbarn många fina barndomsminnen, precis som dom har gett mig.

Mamma och pappa, mormor och morfar. Kärlek till er.

/U

Hjärngympa

Jo visst ja, jag har ju börjat jobba igen. Efter ett drygt år med lite annorlunda tankeverksamhet upplevs nu en viss träningsvärk i hjärkontoret.

/U

I sakta mak

Idag ska två stora sprutor sättas i två härliga tjockisben. Två tjockisben som för övrigt inte har så himla bråttom att börja springa. Ett litet steg här och där har dom väl vågat sig på, men ägaren anser nog att det går fortare att krypa än att vingla. Igår gjordes dock små framsteg och vi räknade till hela fyra små kliv!

/U

Villket klipp

Mormor har kapat luggen på primadonnan och Lilly, hon klipper mer än gärna i allt hon kommer över. Saxen går glödhet just nu - lite väl ofta ibland. Under vår danmarksresa vart det vid ett tillfälle väldigt tyst i baksätet och det visade sig när vi stannade att under den märkbara tystnaden hade fröken fräken hunnit både frisera sina ponnyhästar, klippa naglarna och saxat små klipphål i byxan. Klippträning sker nu under övervakning.

/U

Fast i svampträsket

Jag längtar redan tillbaka till skogen. Det finns en överhängande risk att jag sakta kommer förvandlas till skogsmulle.

/U

Nya tider

Idag vaknade jag och Micke ensamma i vårt stora sänghav. Inga tjattrande barnröster störde vår morgonsömn, ty de små syskonen har spenderat natten hos mormor och morfar. Tillsammans, för första gången. Jag och min andra hälft var på "vuxenfest" hemma hos Elin och Christian. Det var fint, fullt och fantastiskt och som kakan på tårtfatet fick vi också sova tills vi vaknade. Ljuvligt.

Det var också sista natten på min andra mammaledighet. Sista natten på semestern. Sista natten på en tid i mitt liv där fokus har legat på mina barn, på Lilly, på Björn, på kärlek och på uppfostran. På lek, på mammahäng, på bus, på skratt, på svett och på tålamod. På att lära känna en ny fantastisk liten person, på att få vara med på resan då Lilly växte från två till tre, på att lära sig vara mamma till två istället för en. På att förälska sig i Björn.

Nu lämnar jag återigen över föräldrastafettpinnen till Micke. Nu är det hans tur att vara pappa på heltid. På att lägga sitt hjärta och själ i två små liv som utgör hälften av den lilla familj vi har skapat. På att att roa, underhålla, utveckla, trösta, mätta och klappa på febriga små pannor. På Björn, vår fina Björn, och på hösten då han ska gå från bebis till dagisbarn. Även mormor är med på ett måndagshörn - ett stort och viktigt hörn där hon och barnen ska hitta varandra ännu mer.

Och jag, jag ska börja jobba. Jobba på jobbet, jobba på mig själv, jobba på vem jag är nu - ett år senare.

Nya tider, spännande tider, framtider.

/U

Skogstoka

Idag släpptes frun i huset ut på årets första kantarelljakt. Jag är fullkomligt förälskad i skogen, i träden, i snåren, i mossan, i det torra, i det våta, i doften, i suset, i pinnarna och kottarna, i svampen och bären, i att lämna utseendeidealen hemma, i matsäckskorgen, i myggsprayen och framförallt - i sällskapet.

Tack min fina familj som satte guldkant på dagens skogsguldjakt!

/U