Bitterljuvt

Igår rattade vi ner till Gnesta och överlämnade våra små liv till mormor och morfar. När man kommer hem utan barnen och kliver in genom ytterdörren är det som att gå in i en vägg av tystnad. Man drabbas av en omedelbar saknad och kan vid behov behöva ringa till deras tillfälliga uppehälle och höra deras små röster.

Sen inser man att det faktiskt är rätt så skönt att kunna ligga utslagen på soffan utan att det blir fajt om datorn, duscha utan att trängas med ett gäng leksaker och sova med armar och ben åt alla väderstreck utan att åsamka skada på närliggande unge.

/U