Förskolan var det ja. Vår förskoleresa kan väl inte direkt liknas vid en nyasfalterad motorväg, utan snarare påminner den om en landsväg som skulle behöva repareras snart. Lillys resa började knaggligt, men efter en omtumlande inskolning rullade det ändå på ganska bra. Sen kom Björn och det stora förskolesammanbrottet och vi checkade ut henne i ett år. Men nu, nu verkar hon äntligen ha tagit rätt avfart upp på motorvägen och det är en glad liten treåring jag hämtar efter jobbet. Hon har hittat några små kompisar, Marcus, Isabella och Alice, som hon har förälskat sig i. Här om dagen berättade hon att hon och Marcus hade lekt familj, Lilly hade varit katt och Marcus hade varit Mamma. Pedagogerna berättar att hon leker livet ur sig på dagarna och förra veckan fick de för första gången säga till henne att "springa, det gör man utomhus". Kattis berättade att tillsägelsen kändes som en liten seger och att egentligen ville de jubla, men det skulle ju vara lite motsägelsefullt i stunden. Det är hur som helst en stor sten, eller möjligen ett gigantiskt klippblock, som ha lättat från mitt mammahjärta och nu hoppas jag att Lilllys motorväg får vara olycksfri ett tag framöver.
Så har vi Björn. Vår goa fina Björn som HATADE förkolan så innerligt när han började att han vägrade titta sina fröknar i ögonen på dagarna. Som var så arg på sin mamma och pappa för att de kallhjärtat övergav sin älskade son varje morgon. Men även där har det släppt, krokoditårarna har sinat och han vinkar glatt adjö till sin pappa på morgonen. Men. Det finns ett men. Ett ganska stort men. I vår lilla Björn bor inte bara Nalle Phu, utan också en isbjörn som lever efter linjen "anfall är bästa försvar". I morse fick isbjörnens föräldrar delta i ett samtal med pedagogerna och skriva under en handlingsplan för att få slut på rivandet och bitandet. Det kändes åtminstonde som om Björnens föräldrar inte ansågs som dåliga föräldrar och det känns fint att vi har en plan. Snart kommer förhoppningsvis även Björn åka motorväg istället för gropig landsväg och det ser nog både stora och små fram emot.
/U
