Imorse när Ulrica åkte till jobbet var Lilly lite mer gnällig än vanligt.
07:45 satte hon igång att skrika, ordentligt. Hon hade så oerhört ont någonstans och det kom i omgångar, jag har aldrig sett lilla gumman ha så ont någongång eller skrika så mycket. Vid 08:30 ca, ringer jag sjukvårdsupplysningen som ber oss åka in till barnakuten.
Ulrica kom hem med bilen och vi satte oss för att åka in. Ingen feber har hon och när vi skulle kolla sänkan med stick i fingret fick vi vara 3 vuxna för att hålla i henne för att överhuvudtaget kunna sätta på ett plåster, det var inte lite hjärtskärande...
Doktorn fick klämma och känna lite och skickade oss till Astrid lindgrens barnsjukhus.
Väl där tykcte läkaren att vi skulle både röntga magen samt kolla med ultraljud. Samma visa som vid sticket i fingret blev vi tvugna att hålla ner Lilly för att maskinen skulle kunna ta bra bilder. Jag tror inte jag kan beskriva hur ont det gör i pappahjärtat när man ser sin dotter ligga där och ha ont, att hålla i henne så hon inte kan röra sig.
När vi väl var klara så visade plåtarna att det förmodligen var förstoppning, så hon fick lite lavemang för att rensa magen.
Ut kom en grön sörja med några klumpar i, som jag misstänker är köttbullarna från igår. Lillys mage hade helt enkelt en för tuff uppgift att smälta ner dem.
14:00 ca, var vi på väg hem och då var det samma gamla Lilly igen. Såhär i efterhand är det ju lätt att vara efterklok att säga, hade jag haft lavemang hemms så hade det säkert löst sig, men hur ska man veta. Det var hursomhelst väldigt skönt att få åka in.
Jag tog några bilder med min mobilkamera, ska försöka få upp dem så fort jag hittar en smartkortsläsare.
Frukost åt jag väl vid :3
