Lika som bär 1

Igår, under vår onsdagsvaruhuset- träff, hävdade jag att Edit (den runda expediten i köttdisken) är väldigt lik mamman i bumbibjörnarna. Nedan följer bildbevis.

På behörigt avstånd

Jag lever numer efter ett nytt "ordspråk", nämligen på behörigt avstånd. Anledningen till denna nya levnadsregel sitter på Lilly och kallas för händer. Viftande händer. Under dagens mammagruppsfika tog hon sats och gjorde en megaviftning, rakt ner i min kaffekopp. Kaffet plaskade, flög, och blötte ner hela henne. Lilly gastade, och jag skämdes. Tack och lov var det inte rykande hett, så lilla handen klarade sig från kaffebrännskador. Den verkar heller inte ha antagit någon kaffesmak, utan är fortfarande mycket tuttvänlig.

Skrattfnatt

Micke, som är lite kraxig, lekte lite flygplan med Lilly ikväll. Hon tyckte att det var helt fantastiskt roligt när han hostade och bröt ut i värsta glädjeskrattet! Jag lyckades fånga lite på film, sen dog (den rosa) kameran. Dålig timing..gah!

Trosabesök!

Idag var Lilly bjuden på lunch hos morbror Patrik i Trosa. Eftersom hon inte har fixat sitt körkort ännu var jag tvungen att ställa upp och ratta dit henne. Som tack för denna gentjänst sov hon hela vägen dit. Efter en lunch, lite babbel och massor med Lillygos rörde vi oss tillbaka till Huddinge. Lilly var fortfarande tacksam för min förarinsats, och sov även denna sträcka.

Bebisgos och aj aj

Idag har varit en dag av blandade känslor. Först hade mammagruppen en inbokad tid med vår BVC - sköterska, Ewa. Vi pratade om mat, smakportioner, amning, sömn på nätterna med mera. Det börjar ju bli lite mer fart i alla bebisarna, så det madrasserade golvet kom till användning denna gång. Therese, som bor ungefär 100 meter ifrån oss, lade ner sin son Elliot på madrassen. Lilly fick genast span på honom och ville också ner på golvet. Jag lade ner henne, och sin vana trogen rullade hon givetvis över på mage. På Elliot typ. Det vart en liten babyhög. Sen låg hon brevid honom ett tag. Skrattade, kramade hans arm och pratade högt och brett. Vi har fått en liten flörtis!

När vi var klara hade jag och Lilly tid hos Ewa. Tid för aj aj. Tid för ont i mammahjärtat. Tid för vaccination. Lilly fick en spruta i vardera lår, och hon skrek för kung och fosterland. Hennes skrik skar genom märg och ben, och allt jag ville var att ta henne och springa långt därifrån. Efteråt fick hon lite mat, och somnade i ren utmattning. Hon vart vägd och mätt också. 7 300 gram och 64, 5 centimeter lång.

Som plåster på hjärtat fikade vi tillsammans med de andra mammorna efteråt. Lilly sov. Jag tröståt. Aj aj aj.

Söndagsmorgon

Peters paranteser hade bjudit in Peter och Maritha på en kryssning med avgång i morse. Klockan kvart över fem på morgonkvisten svängde deras BMW upp på vår parkering. Jag körde de unga tu till värtahamnen, och vände hemåt. Ett ypperligt tillfälle att premiäranvända min superfina ficktermos som Micke grejjat till mig. Jag har ju kommit på att man måste ha termosar (i plural) när man är förälder. Så är det bara.

Kommer hem igen runt sju, klär av mig och kryper tillbaka ner i sängen. Planen är helt klart att somna om för att motverka trötthetsmonstret som bor i mig. Men Micke, som är täppt i näsan, hade andra planer. Han försökte helt klart snarka mig till vansinne. Föjlande konversation utspelades runt kvart över åtta, efter ett antal knuffningar från min sida:

Jag: Micke, vafan, jag tror inte att du vill att jag ska få sova.

Micke: Va? Snarkar jag? Jag är täppt i näsan.

Jag: Mmmmhmmm

Micke: Okej okej. Du får skynda dig att somna före mig. Klara, färdiga, gå.

15 sekunder efter att han klämt fram ordet "gå" snarkade Micke igen. Jag fick ju inte ens en ärlig chans.

Lillys Lördag i bilder - 26 september

Min lördag började hemma hos mormor och morfar. Jag klev upp vid nio snåret, och då var mamma redan i full gång. Hon hade dragit fram massor med spännande paket. Tydligen var det inte presenter i dom. I wish, sa hon bara när jag frågade.


Hon såg lite svettig ut. Ungefär som när man står inför något jobbigt... som man helst vill undvika.


Jaja, tänkte jag, hon får väl hålla på bäst hon vill. Jag kände att jag ville sova lite till, det var ju faktiskt helg. Varför stressa upp sig?

Alla jobbade hårt utom jag. Mormor körde bussen, mamma stressade i köket och morfar snickrade på sitt staket.


Tillsist kände jag mig mogen för att på allvar starta dagen. Jag hörde hur mamma morrade i köket. "Oj då" var en ständigt återkommande fras. "Aj" förekom också. Tillsist visade hon mig en stor hög med vad hon kallade "oväntat gott bröd". Tydligen skulle det användas på något som hon kallade för dopet. Jag undrar vad det rör sig om.


Sen smet jag iväg på en liten promenad. När jag kom hem satt mamma i soffan och svor. "Jävla marängfan" sa hon och stirrade argt ned i bunken hon hade i knät. Tydligen höll hon på att provbaka något till det där dopet, något som vi inte kommer att servera. Sen åt de vuxna upp det som skulle vara till kakan, utan marängen.

Kring fem vart jag nedstoppad i helvetesstolen. Jag övervägde att börja skrika, men pappa gav mig min favoritbok. Den är helt enkelt så himla bra. Jag vet inte riktigt vad den handlar om, men det är underbar att snutta på. Jag önskar att jag vore ett med boken. Att jag var i boken. Jag vill gifta mig med boken. Jag blev så till mig att jag somnade.


När vi kom hem så sov jag lite igen. När jag vaknade meddelade mamma att jag har fått ett namn. På dörren alltså. Jag är mycket nöjd. Nu är det bara insidan kvar att fixa sa jag till mamma. Hon nickade och höll med.

/L

Är det helg eller?

Under torsdagen och fredagen har vi hunnit:


1. Äta god mat
2. Göra slingor
3. Pyssla
4. Shoppa på Mode City i Gnesta
5. Gå en löjligt lång promenad
6. Åka till skogen en snabbis


Vi har även hunnit med:


1. En gnällig Lilly
2. En glad Lilly
3. En sovande Lilly

Klara, färdiga, packa!

Idag ska jag och Lilly åka ner till Gnesta. Där ansluter även Moster Maritha och Mormors kompis Ingrid. Sen åker saxen, slingorna, hårinpackningarna, ansiktsmaskarna och godiset fram. It's a girls night only.

Men för att komma dit krävs förberedelser. Jag står nu inför en riktig packningsprövning. Vagnen, kläder till Lilly, kläder till mig, leksaker, babygym, Mamma Mia DVD, toalettsaker, prylar till dopet, prylar från Panduro, med mera. Allt ska in i skrikbilen.

Trodde aldrig att jag skulle säga detta, men jag vill ha en KOMBI!

En skrikkombi.

Man måste ju dela med sig

Idag tittade vi vidare på Varuhuset. Det var såklart lika spännande som vanligt, dagens avsnitt innehöll en skilsmässa, en begynnande konspiration, en smygande kärleksaffär samt ett smaskigt avslöjande om ett okänt faderskap. Med andra ord, inget att leka med.

Veckans onsdagsträff ägde rum i Sara och Tobias alldeles nyinköpta lägenhet. Den låg fantastiskt vackert till, men en underbar utsikt. Lägenheten var också superfräsch!

Tiden går som bekant fort när man har roligt. För att dra ut på det in i det sista, och för att dela med mig av mina erfarenheter, så fick Carro åka skrikbilen hem. Det var väldigt uppskattat. Jag tror Lilly tog i lite extra bara för hennes skull.



En lite suddig utsikt från Saras balkong. Man kan ju inte förväntas vara stadig på handen jämt.



En lite skarpare utsikt. Very pretty.



Carro was there. Jag har lyckats med någon inställning i kameran, så alla som jag knäpper kort på får röda, väldigt coola, vampyrögon.

Dregel till salu

Lilly har börjat att dregla. Hennes mun är som en värmesökande missil. Den letar sig fram till närmsta snuttbara föremål och tuttar tills handen/leksaken/filten är dyngsur, för att sen leta sig vidare till nästa objekt. Men det är inte bara vid dessa tillfällen dreglet rinner till. Man får numera passa sig när man leker hennes favoritlek, stå upp och skratta leken. Det finns alltid en dregelstråle i närheten.

Varm i hjärtat

Sanna och Chrille har varit över för att spela ihop sig inför dopet. Det låter så himla bra att jag blir alldeles tårögd av att bara tänka på det. Kommer att få ta med en hel toarulle med papper till kyrkan... Störtflod here I come.

Svett, glädje och boink

Runt klockan 11.15 anlände skrikbilen till Skärholmen och gallerian. Jag och Lilly spurtade in, blundade när vi susade förbi alla roliga och innehållsrika affärer och smet tillsist in på Panduro. Lilla tösen vill ju ha sitt namn på dörren, och jag är inte sen att lyda order. Jag har surfat runt på det stora vida Internet, men hittar inga fina bokstäver till rimliga priser. Så Im Going Martha Stewart och tänker fixa dem själv. Till en början hade jag till och med tänkt att såga till dem hemma hos allas vår Handy Man Morfar, men Maritha tipsade om att Panduro hade bokstäver i alla möjliga storlekar.

När vi svettats klart på Panduro vart det en snabbspurt till Ö&B. Där rumlade vi runt tills vi hittade avdelningen för engångsartiklar. Förberedelserna inför dopet är nu officiellt inledda.

Sen återvände vi till skrikbilen för att påbörja hemfärden. Jag tänkte bara tanka upp Lilly först, chansen att sömnen infinner sig istället för vrålskriket ökar dramatiskt. Krånglar ut henne ur Babybjörnen, börjar att inta amningsposition i baksätet och hör till min stora fasa en boink. Jag hade boinkat Lillys huvud i rutan. Dum, dum, dum. Aj, aj, aj. Jag började nästa gråta av fasa. Tack och lov verkade inte Lilly så bekymrad. Men jag tittade allt att hon inte kollappsat ihop och dött av en inre blödning ett hundratal gånger den följande timmen. Phu.

En olycka händer så lätt...

Jag trodde att det var först när Lilly odlat ett lång böljande hårsvall som vi skulle behöva börja oroa oss för tuggummi i håret. Tydligen inte.

Där ute står den...

Där ute står den och väntar på oss. Forden. Skrikbilen. Snart skall motorn startas upp, bältena spännas och trumhinnorna prövas. Snart. Bara Lilly vaknar så kör vi.

Allvarligt..

...Tar den aldrig slut?

Lilly, vad är det du säger?

"Joo.. det var så här. Man filosoferar ju ganska mycket som bebis. Det är så mycket nya intryck och så. Färger, ljud, ljus... you name it."

"I går kväll låg jag och lekte med mina fötter lite. Det var straxt innan gnälltimmen började. Och det var då det slog mig."

"Jag har inget namn."

"Alltså, jag har inget namn mamma. Hur tänker ni egentligen?"

"Jo, jag vet att jag heter Lilly. Men jag har inget namn på min dörr liksom. Och mitt rum ser rent ut sagtf örjävligt ut . Hallå, har inte ni fattat att ni har en baby nu? En baby med krav. Typ ett eget rum-krav. Med mitt namn på dörren."

"Snälla mamma."

När kommer bajset?

Jag har upptäckt att det är lite nya frågeställningar som kretsar i huvudet nu för tiden. En av den mest återkommande frågan jag och Micke ställer oss är "när kommer bajset?". Denna undran börjar att poppa upp i hjärncellerna ungefär när Lilly börjar att poppa ut pruttar och verka allmänt missnöjd. Den ställs ofta inför en stundande promenad, då bajsblöjor helst undvikes långt ifrån skötbordets trygga vrå. Och den ställs som mest när hon inte har bajsat på ett antal dagar, och man vet att när det väl kommer så kommer det ordentligt. Och det är då den viktigaste frågan av dem alla formuleras: VAR ÄR MICKE?

Pippi Lilly

Här kommer Pippi Lilly
Tjola hopp tjola hej tjola hoppsansa
Här kommer Pippi Lilly
Här kommer faktiskt jag!

Å härliga söndag

Jag och Micke hade en plan. Vi skulle ta skrikbilen till Gärdet och fira freden tillsammans med lite andra Stockholmare. Men så låg vi lite i sängen och gosade med vår underbara Lilly, och helt plötsligt kände vi hur skönt det var att det var söndag, att vi hade lite egen mystid och inga måsten. Så vi bestämde oss för att ta en lång promenad i solen istället, prata lite och bara njuta av dagen.


Micke och Lilly spanar in några åsnor på 4H gården i Huddinge.




Jag och Lilly tar en välförtjänt paus.

Lillys Lördag i bilder - 19 september

När jag vaknade i morse fick jag till min stora fasa syn på ett monster. Efter ett tag upptäckte jag att det var mamma. Jag frågade varför hon såg ut som hon gjorde, och hon svarade att det var mitt fel. Tydligen ska jag ha väckt mamma väldigt mycket i natt. Det har jag inget minne av. Så hon får för sig.


När pappa vaknade tyckte han att jag behövde vädras lite. Jag höll med och rullade över på mage.



När min rumpa fått sin syredos fick jag flyga lite med mamma. Det är typ det bästa jag vet just nu, det kittlar så skönt i magen. Fast jag har varnat mina päron för att de inte ska utöva detta när jag är nyäten. En olycka händer så lätt.



Sen vart jag trött och fick en timmes skönhetssömn. Jag drömde om att rulla runt. Runt runt runt.



När jag vaknade hörde jag mamma muttra något om hur stökigt det var. Pappa anmälde oss till frivillig damsugartjänst. Det var faktist ganska roligt.


Pappa packade ner sina svettkläder, en avlång träpinne och vinkade farväl. Han nämnde något om att göra många mål och vinna en skytteliga. Jag och mamma önskade honom lycka till. Vi kände dock att det inte bara var min rumpa som behövde syresättas, våra lungor ville också ha sin beskärda del. Så vi gick ut på en promenad.



När pappa kom hem började det att slamra och donas i köket. Det stektes och hackades och diverse förpackningar öppnades . Allt tillsammans bildade något som hette Tacos. Mamma och pappa var väldigt förtjusta i det. Jag var väl inte så imponerad. Å andra sidan var klockan över åtta, och jag började känna mig lite kinkig...

Nu ska mamma och pappa försöka titta på en film. Eeeh, jag vet inte riktigt vad de tänker med. Gnälltimmen har ju börjat och jag vill ha deras full attention. Jag vill att pappa ska sjunga Pippi Lilly. Pronto.

/L

Värsta dagen

Värsta dagen - del 1: Lilly inledde dagen med upptäcka att hon kunde vända sig från ryggläge till magläge. Helt själv. Denna nya skill användes sedan hela förmiddagen. Problemet som uppstod efter runtrullningen var bara att Lilla Fröken egentligen inte tycker om att ligga på magen, och blev således SUR. Gång på gång på gång.





Värsta dagen - del 2: Andra delen av dagen spenderades i skogen. Man måste ju passa på när tillfälle ges att skogsmulla sig riktigt ordentligt. Lilly körde lite skogsbjörn och åkte runt på mamma. Observera att jag inte har börjat använda blått läppstift, utan har konsumerat löjligt mycket blåbär.





Värsta dagen - del 3: Efter skogen väntade betongdjungeln, närmare bestämt Globen och Tant Carro, Tant Sara och Tant Frida. Självklart var det som vanligt lika mysigt att träffas. Lilly var dock lite sur över att vi inte tittade på varuhuset. Hon hade ju faktiskt sett fram emot det hela veckan.


Halv tio körde skrikbilen in på parkeringen. Hon med den stora Rösten har somnat, och jag har äntligen fått sätta mig en sekund. Nu är planen en piggelin och ett försök att slå alla som ligger före mig i Blitz-tabellen. God damnit.