Peters paranteser hade bjudit in Peter och Maritha på en kryssning med avgång i morse. Klockan kvart över fem på morgonkvisten svängde deras BMW upp på vår parkering. Jag körde de unga tu till värtahamnen, och vände hemåt. Ett ypperligt tillfälle att premiäranvända min superfina ficktermos som Micke grejjat till mig. Jag har ju kommit på att man måste ha termosar (i plural) när man är förälder. Så är det bara.
Kommer hem igen runt sju, klär av mig och kryper tillbaka ner i sängen. Planen är helt klart att somna om för att motverka trötthetsmonstret som bor i mig. Men Micke, som är täppt i näsan, hade andra planer. Han försökte helt klart snarka mig till vansinne. Föjlande konversation utspelades runt kvart över åtta, efter ett antal knuffningar från min sida:
Jag: Micke, vafan, jag tror inte att du vill att jag ska få sova.
Kommer hem igen runt sju, klär av mig och kryper tillbaka ner i sängen. Planen är helt klart att somna om för att motverka trötthetsmonstret som bor i mig. Men Micke, som är täppt i näsan, hade andra planer. Han försökte helt klart snarka mig till vansinne. Föjlande konversation utspelades runt kvart över åtta, efter ett antal knuffningar från min sida:
Jag: Micke, vafan, jag tror inte att du vill att jag ska få sova.
Micke: Va? Snarkar jag? Jag är täppt i näsan.
Jag: Mmmmhmmm
Micke: Okej okej. Du får skynda dig att somna före mig. Klara, färdiga, gå.
15 sekunder efter att han klämt fram ordet "gå" snarkade Micke igen. Jag fick ju inte ens en ärlig chans.
15 sekunder efter att han klämt fram ordet "gå" snarkade Micke igen. Jag fick ju inte ens en ärlig chans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar