Ibland när jag ligger och försöker natta vår lilla tös tänker jag tillbaka på förslossningen. Hur overkligt allt känns nu i efterhand, och hur självklar hon är i våra liv. Och sedan blir jag nästan lite löjligt stolt över att jag klarade att klämma fram henne alldeles själv. Så jag kände mig nästan tvungen till att gräva fram lite bilder och mysminnas lite så här i efterhand. För givetvis har jag ju glömt bort hur jävla ont det gjorde.


Man glömmer fort hur himla liten hon var. Och hur otroligt nytt allt var. Hur badar man en baby? Hur byter man en blöja? Hur ammar man? Jämfört med då så är man rena rama babyproffset idag.Ja, det var dagens återblick. Nu ska jag gå och krypa ner i sängen brevid det lilla knytet, pussa henne på hjässan och få lite skönhetssömn.
Ja tänk att det bara var drygt 2 månader sedan, har hon inte funnits alltid?? Tack för hinten. Kram
SvaraRadera