Svett, glädje och boink

Runt klockan 11.15 anlände skrikbilen till Skärholmen och gallerian. Jag och Lilly spurtade in, blundade när vi susade förbi alla roliga och innehållsrika affärer och smet tillsist in på Panduro. Lilla tösen vill ju ha sitt namn på dörren, och jag är inte sen att lyda order. Jag har surfat runt på det stora vida Internet, men hittar inga fina bokstäver till rimliga priser. Så Im Going Martha Stewart och tänker fixa dem själv. Till en början hade jag till och med tänkt att såga till dem hemma hos allas vår Handy Man Morfar, men Maritha tipsade om att Panduro hade bokstäver i alla möjliga storlekar.

När vi svettats klart på Panduro vart det en snabbspurt till Ö&B. Där rumlade vi runt tills vi hittade avdelningen för engångsartiklar. Förberedelserna inför dopet är nu officiellt inledda.

Sen återvände vi till skrikbilen för att påbörja hemfärden. Jag tänkte bara tanka upp Lilly först, chansen att sömnen infinner sig istället för vrålskriket ökar dramatiskt. Krånglar ut henne ur Babybjörnen, börjar att inta amningsposition i baksätet och hör till min stora fasa en boink. Jag hade boinkat Lillys huvud i rutan. Dum, dum, dum. Aj, aj, aj. Jag började nästa gråta av fasa. Tack och lov verkade inte Lilly så bekymrad. Men jag tittade allt att hon inte kollappsat ihop och dött av en inre blödning ett hundratal gånger den följande timmen. Phu.