Min lördag började hemma hos mormor och morfar. Jag klev upp vid nio snåret, och då var mamma redan i full gång. Hon hade dragit fram massor med spännande paket. Tydligen var det inte presenter i dom. I wish, sa hon bara när jag frågade.
Hon såg lite svettig ut. Ungefär som när man står inför något jobbigt... som man helst vill undvika.
Jaja, tänkte jag, hon får väl hålla på bäst hon vill. Jag kände att jag ville sova lite till, det var ju faktiskt helg. Varför stressa upp sig?
Alla jobbade hårt utom jag. Mormor körde bussen, mamma stressade i köket och morfar snickrade på sitt staket.
Tillsist kände jag mig mogen för att på allvar starta dagen. Jag hörde hur mamma morrade i köket. "Oj då" var en ständigt återkommande fras. "Aj" förekom också. Tillsist visade hon mig en stor hög med vad hon kallade "oväntat gott bröd". Tydligen skulle det användas på något som hon kallade för dopet. Jag undrar vad det rör sig om.
Sen smet jag iväg på en liten promenad. När jag kom hem satt mamma i soffan och svor. "Jävla marängfan" sa hon och stirrade argt ned i bunken hon hade i knät. Tydligen höll hon på att provbaka något till det där dopet, något som vi inte kommer att servera. Sen åt de vuxna upp det som skulle vara till kakan, utan marängen.
Kring fem vart jag nedstoppad i helvetesstolen. Jag övervägde att börja skrika, men pappa gav mig min favoritbok. Den är helt enkelt så himla bra. Jag vet inte riktigt vad den handlar om, men det är underbar att snutta på. Jag önskar att jag vore ett med boken. Att jag var i boken. Jag vill gifta mig med boken. Jag blev så till mig att jag somnade.
När vi kom hem så sov jag lite igen. När jag vaknade meddelade mamma att jag har fått ett namn. På dörren alltså. Jag är mycket nöjd. Nu är det bara insidan kvar att fixa sa jag till mamma. Hon nickade och höll med./L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar