Inte vilken tandkräm som helst

Lilly är djupt försjunken i Alfons Åberg och får dagen till ära lyxa sig och borsta tänderna i soffan innan sängdags. Vid tandborstleveransen ställdes nog dagens mest oväntade fråga.

- Åh, tack mamma. Är det den goda tandkrämen?

- Japp

- Inte snigelslem?

- Eh

Sol, vind och vatten - inga berg och djupa hav

Så har den semestrande familjen återigen landat hemma i verkligheten. Efter två härliga veckor söderöver är vi brunbrända, glassfyllda, solstinna, sockerberoende, vänskapstankade och dansktalande. Det har varit en alldeles förträfflig semester och vi känner oss lyckligt lottade som har så fin familj och så vackra vänner att spendera vår tid med.

Det känns nästan omöjligt att sammanfatta två veckor, men vi tar med oss många fina minnen att mysa med i höstmörkret – allt från kopiösa mängder poolbadande, galna spelkvällar, havets storhet, otaliga timmars strandhäng, skratt och roliga utflykter till barnens ständiga påhitt och upptåg.

Tack till Maritha, Peter, Molly, Suzan, Christina, Elisabeth, Danne, Jonna och Liam för en supervecka i skagen och tack till Carro, Andreas, Hedvig, Sara och Tobbe för en strålande vecka i Marielyst!

Nedan följer några bilder från vecka 2 - fler dyker upp när kameran är tömd!

Firandet fortsätter

Hav möter hav möter familjen Lindbäck

Danska vindar

Idag strålar solen över den danska idyllen. Tyvärr har inte de danska vindarna tagit semester.

Micke och Lilly trotsar havet.

Ett blivande nypon.

Vårt palats.

  Lugnare vågor i vår inomhuspool.

Lilly med sin älsklingsfaster!

Vi är framme!

Ajöken

Mormor och morfar har fått avskedspussar, köket har blivit städat, tvättstugan är tom, garderoberna länsade, toalettskåpet urplockat, takboxen fastsurrad och ungarna uppskruvade. Det kan bara betyda en sak - dags för avresa. I natt styr vi bilen mot danmark och om två veckor återvänder vi hem igen, förhoppningsvis fyllda av nya härliga semesterminnen.

/U

En dag på Grönan

Vi bokade dejt med makarna Hjälm och intog Gröna Lund en solig dag i juli.

Björnklimpen hejjade på i värmen.

Tappra köare.

Nyckelpigan. "Läskig" tyckte Lilly, "Kuuuuuul" tyckte Liam.

Elefanterna däremot funkade fint för Fröken.

Avslappnad lunchvila.

Thekopparna.

Snurriga barn.

Lillys favorit, "hästsnurraren".

Tre utslagna karusellbarn.

Björns stora dag

Björns stora dag inleddes med att han frenetiskt försökte uppmärksamma sin mamma, pappa och syster om en märklig inkräktare som hoppade fram över golvet en bit bort. Han pekade och gastade och började krypa i en faslig fart mot grodan som förvirrat sig in från baksidans fuktfest. Sedan följde ett "fångagrodan"- äventyr som uppskattades av både honom och hans uppspelta syster.

Dagen avrundades med att han upptäckte att det faktiskt går att ställa sig upp på eget bevåg, inte med hjälp av en soffkant, leksak eller förälder och som grädde på moset lyfte han höger ben och tog ett första bejublat litet steg.

/U

Pro and cons

Fördelar med att sluta amma:

Att kunna sova på mage utan två cementklumpar som underlag.
Att kunna dricka vin utan att fundera över de rådande rönens riktighet.
Att kunna ta en snus och känna lugnet sprida sig i kroppen (sorry babe).
Att inte längre ha en tuttsökande misil till unge som försöker bli ett med tröjan vid de mest olägliga tillfällen.
Att inte längre behöva gå runt och tafsa på sig själv för att försöka avgöra om bomberna är på väg att brisera.

Nackdelar med att sluta amma:

Att mensvärken från helvetet återigen dyker upp tolv gånger om året.
Att den där extra kaloriförbränningen försvinner och det dagliga sockerintaget måste minskas. Att detta faktum tyvärr upptäcktes några kilon för sent.
Att barnet i fråga tycks sova bättre när natten inte längre går ut på att försöka amma sin mamma till döds.
Att det faktiskt är lite mysigt ändå att ha sin älskade unge så nära så nära och att myseriet nu måste bryta ny mark.

/U

Sommar med Cederfeldts

Idag parkerade familjen Cederfeldt sitt åk utanför muren (som förövrigt håller på att plockas ner av en hurtig ryss som köpt den för tvåtusen spänn på blocket) och sen följde en härlig sommardag fylld med mat, prat, lek, bus och allmänt trädgårdshäng. Vi fick chansen att fira goknoppen Sofie i efterskott och också tillfälle att återigen be på våra gräsiga knän om förlåtelse för det där man inte får glömma. Det är härligt med vänner, speciellt sådana som kan leva med alla sidor hos varandra - bra och förrvirrande dåliga.

Det är verkligen fint att se barnen tillsammans och vi förundras konstant över deras existens.

Tusen tack för idag kära ni!

Lilly i farten

Soffiknopp

Två busungar på frammarsch

Matintag i trädgården

Liten och stor

Familjen Cederfeldt

En studstjej



Min vackraste tårtskapelse hittills i livet. Jag bakar inte så ofta.



Isbjörnen

4-års kalas

Våra två små kärlekar är ju sommarbarn och detta var nog första och sista sommaren som båda accepterade ett gemensamt kalas. Vi slog inte på stort utan bjöd närmsta familjen (och Lillys kompis Lucas) på ett finfint fyraårspartaj med inslag av tacos och fiskedamm. Lilly var väldigt nöjd med sin dag och tjattrade länge om den spännande fiskedammsupplevelsen. Tack till er som kom och förgyllde vår dag!

Fiskedammsprocession

Liam drar upp en sockerbaddare

Fångsten intogs på gräsmattan

Mamma fick dekorera lillprinsens tårta

Lilly fick dekorera sin egen

Proppmätt guldklump



Om hur man tröttar ut...

... en ettåring, en treåring, en trettioåring och en trettiofyraåring.

Man åker till Toy´s r us i Kungens Kurva i en timme eller två. Sen är nattningen en barnlek.

/U

Om det som inte får hända

En tjej på mitt jobb har mist sitt nyfödda barn. Det är så fruktansvärt och så orättvist och livet borde inte få behandla en människa på det viset. Jag ser på Lilly och Björn, mina barn - mina små kärlekar som andas och älskar och finns och mitt hjärta liksom vänder sig ut och in. Sorgsenhet blandas med tacksamhet och det är med en önskan om att kunna förändra som jag somnar om kvällen.

/U

Om att ha dåligt samvete

När vi begav oss mot de nordligare breddgraderna så stängde jag och Micke av våra telefoner, slutade använda deo, funderade inte över varför vi hade foppatofflor om tårna istället för gympapjucks, gled stolt runt i ruffsiga hår och mjukisbrallor och levde semesterlunk med släkt och festinslag. Jag vet inte om det var den avslappnade delen eller möjligen den vinrelaterade delen som, när vi åter landat hemma i verkligheten, fick oss att glömma det som man absolut inte får glömma.

Ett dop. Och inte vilket dop som helst, utan Sofies dop. Carlos och Karins sötaste sötnöt som begåvats med gyllene guldbruna ögon och ett ruffsigt mörkt hår som kan få vilken fura som helst på fall. När glömskan uppdagades drabbades vi av något som kan liknas vid total vänskapdepression. Inte från Carlos och Karins håll, utan från vårt. Hur i hela fridens namn kan man glömma bort sina vackra vänners vackra barns dop?

Carlos och Karin, Sofie och Jonathan, förlåt oss. Vi tycker så ofantligt mycket om er och hoppas att ni inte slutar tycka om familjen förvirrad.

Och Sofie - vi är så himla glada att du är här, att just du bestämde dig för att bli en del av familjen Cederfeldt.

Och förlåt igen.

/U