En tjej på mitt jobb har mist sitt nyfödda barn. Det är så fruktansvärt och så orättvist och livet borde inte få behandla en människa på det viset. Jag ser på Lilly och Björn, mina barn - mina små kärlekar som andas och älskar och finns och mitt hjärta liksom vänder sig ut och in. Sorgsenhet blandas med tacksamhet och det är med en önskan om att kunna förändra som jag somnar om kvällen.
/U
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar