torsdag 9 augusti 2012

Om två fantastiska människor

Det handlar om kärlek såklart. Om ren och skär "hurskulleviklaraossutaner"-kärlek. Om tacksamhet, om familj, om värme och om morföräldraskap.

Det handlar om min pappa, barnens morfar, som åker till stopp och handlar hello kitty-glass när förrådet tryter. Som kommer svängade efter jobbet i sin rostiga skalmanmobil, klädd i sina blå arbetskläder, redo att dra rör och såga sönder och bygga ihop. Som lämnar badkar och toaletter och handfat i garaget och som kan allt som inte vi kan. Som sover tillsammans med ponnyhästar och hingstar och föl och som lägger dom tillrätta på kudden när han går. Som plockar smultron och blåbär och hallon och som lär ut allt som finns att kunna om bajs. Som drar på sig skogsmullekläderna vilken dag som helst i veckan när en viss person vill springa efter svamp. Som köper noga utvalt lörsdagsgodis och som har ett spännande garage där alla prylar värdiga att kallas nödvändiga finns. Som hjälper till och som aldrig någonsin kommer att kunna bli hjälpt tillbaka så att det kan kallas rättvis. Som heter Björn.

Det handlar om min mamma, barnens mormor, som knappt går att beskriva i ord. Som kramar och sjunger och vyssjar och som kan få vilken grinig unge som helst att somna. Som tänker i andra banor och som ger nya perspektiv. Som handlar gnestacyklar och gnestadockor och gnestakuddar och som rattar gnestavagnen kulle upp och kulle ner. Som syr och stickar och som kan få vilken sticktant som helst i världen att känna prestationsångest. Som eldar i sin älskade kamin så fort den blåser minsta lilla kallt och som odlar bär och grönsaker och annat gott som små barn kan mumsa på i trädgården. Som alltid har en lösning på alla problem och som alltid har en kram när det behövs. Som förvandlar toviga lockar till änglaskruvar och som ska vara mormor lite extra mycket varje måndag. Som kan gå vilse runt ett hörn men som kör buss i innerstan. Som oroar sig och älskar och finns till.

Det handlar om två personer som kommer att ge sina barnbarn många fina barndomsminnen, precis som dom har gett mig.

Mamma och pappa, mormor och morfar. Kärlek till er.

/U

3 kommentarer:

  1. Och som gråter floder över det du skriver, älskade unge.

    SvaraRadera
  2. Ja, helt fantastiskt skrivet Ulrica! Jag instämmer i varje ord du skriver och jag önskar att jag hade skrivit de själv. Du är verkligen så duktig på att få ner tankarna i ord. Massor av kärlek till er mamma&pappa, ni är verkligen bäst i världen, nån dag ska jag också skriva såhär fint till er, men ni vet väl att jag älskar er obeskrivligt mycke!Pussar&kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Älskade Maritha vi vet du menar!

      Radera