Så var man hemma...

Så var man hemma igen! Bland betong och bulleribång. Påskveckan har för mig och Micke till största delen kantats av en liten snor och host- bebba utan dess like. Hon vart så sjuk att vi faktiskt pallrade oss ner till Arjeplogs vårdcentral för ett besök hon farbror doktorn. Där fick hon andas i en mask (under ENORMA protester), samt att hon fick lite bricanyl utskrivet.

Men, vi har ändå gjort vårt bästa för att fira godisets högtid, även om vi fick turas om lite. Jag svär att jag har gått upp minst 13, 5 kilo i rena sockerdepåer.

Micke och älsklingsLilly, som danke schön das gode GUD är feberfri och på förbättringsvägar, är kvar uppe i norr och väntas hem först på tisdag. De är väl (tack tack tack) omhändertagna av Inga och Stig och resten av släkta.

Men,

WHAT TO DO MED ALL THE ENSAMTID?


Mor och far har nog pratat för mycket i telefon. Lilly vet prexix vad hon ska göra med mammas mobbe.

I fredags var det paltparty i byastugan. Yep. Massor med palt.

Lilly och Isabel chillar i solen.

Under lördagen utövades de sedvanliga påsktävlingarna. Denna gång hade Ingrid och Birre snickrat ihop programmet. Det var bland annat bollkastning...

..blåsrörsskjuting...

...och snöpulsning...

...för att inte glömma alot of köttsoppsätning. Mitt lag vann. Bakifrån.

Micke och Robert lämnade en liten longcat-present vid gammelstugan.