Nu är det ju såhär, att när man har klämt fram en unge så är man inte så jäkla fräschig efteråt. Man har ont, man är trött, man förvandlas till amningskossa, man är törstig och hungrig och i kass kondition. Man är otroligt lycklig, men nicht so behjälplig. Så jag var lite orolig innan Björns ankomst. Hur skulle det gå den första tiden egentligen? Med Lilly, med huset, med trädgården, med allt?
Det går fantastiskt bra. Det går fantastiskt bra för att jag är gift med en fantastisk man. Han lagar mat, handlar, leker med Lilly, åker och badar, hämtar det jag pekar på, påminner mig om att dricka vatten, städar, dammsuger, klipper gräset och donar. Han oroar sig när jag blir varm och yrslig, han nattar Lilly på kvällen, han bakar bullar och han påminner mig återigen att dricka ordentligt.
Sicken tur man kan ha i livet. Två fantastiska kidz och en fantastisk man.
/U
Det är kärlek det! /Mamsen
SvaraRadera