Och där satt hon. Jag såg hur hon tittade surt på mig, och liksom laddade för att släppa lös bomben. Skrikbomben. Och i Järna small det. Det var bara att köra för kära livet.
Sen hade vi myspys hos mormor hela dagen! Gick promenad, fikade, kramades. Hade flask- och nappträning.
Men allt roligt tar ju slut, och tillsist var vi faktist tvugna att tänka på refrängen. Nyäten och tillsynes tillfreds var hon när jag sänkte ned henne i helvetesstolen. Direkt kunde man se hur hennes blick liksom mörknade. Och visst, i Järna knäppte hon på avtryckaren. Ouuuuuuääääääää.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar