När man är gravid så har man ju vissa idéer om hur saker och ting kommer att te sig när det efterlängtade lilla livet äntligen tittar ut. Jag såg framför mig hur jag och babyn i lung och ro skulle ta lååånga mysiga promenader. Jag drömde om alla tusentals söta små nappar jag skulle köpa och all den tiiid jag skulle ha över när babyn bara låg och sussade. Att sen Lilly inte direkt har fattat galoppen med att åka vagn, tittar ilsket på en när man försöker köra in nappen i munnen och tycker att det är mycket roligare att vara vaken än att ligga och sova på dagen var man väl inte riktigt förberedd på.
Men...
Å andra sidan hade jag också föreställt mig hur fruktansvärt trött jag skulle vara eftersom bebisar sover ju inte på natten. Babyn skulle absolut ligga i sin egen säng från början, för jag tänkte då inte vara skyldig till barnamord genom överrullning. För att inte tala om mina bröstvårtor som säkerligen skulle göra så ont av alla hemska sår som skulle uppstå när hon ammade. För det hade man ju hört. Att sen Lilly älskar att sova om nätterna, så man är relativt utvilad när man vaknar, och att hon myser mellan oss utan fara för sitt liv natten igenom, är ju hur underbart som helst. Och att amningen fungerar, och mina bröstvårtor ser ut som dom brukar, är också en trevlig överraskning.
Och inte hade man någonsing kunnat föreställa sig den totala lycka man känner när hon ler sitt första leende, eller när hon blir sur för att skrattet hon försöker pressa ut inte riktigt kommer som hon vill.
Nepp, allt blir inte som man tänkt sig.
/U
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar