Ett litet steg mot tomteland

Idag kunde jag inte hålla mig längre. Det är så himla dystert ute, förkylningseländet har hållit mig och Lilly inomhus alldeles för länge och vi VILL HA JULSTÄMNING. Nu, pronto, igår. Så Micke fick den efterlängtade uppgiften att gräva fram granen ur vår sprängfyllda källare. Vi kör plast i denna familj. Givetvis tycker jag att en riktig gran är vackrare, men den luktar på tok för mycket för mina luftrör.


Tomtemors lilla hjälpreda tyckte att granen var... konstig. Hon sträckte fram sin lilla knubbiga hand, snuddade vid plastbarren och ryckte åt sig den illa kvickt. Denna procedur upprepades säkert 15 gånger. Det var som om julgranen kittlade henne.


Julkulorna utlöste inga som helst kittelryck, utan var supersugvänliga. Typ.


Granen står så grön och grann i stugan, granen står så grön och grann i stugan, trallallallallallalla la la.