 |
| Två små lyckligt ovetande barn som tror att i pengar gömmer sig choklad. I wish. |
Förra veckan lämnade vi in skräpbilen på service. Det var liksom tusen mil på övertid, så det hela gick inte att skjuta på en endast liten mil längre. Allt gick bra och den rullade ut från verkstaden vid gott mod, fem tusen kronor fräschare än när den checkades in. Nåväl. Att lägga pengar på en bil är väl aldrig sådär jättecharmigt, men det måste ju göras. En nödvändighet.
I söndags besökte familjen med myror i brallan Heron City. Även Molly och Maritha hakade på, och planen var en ny hårtrimmer till Micke och lite rutchkanekaos till barnen. Väl där råkade vi också handla en fotölj på Mio för ynka fyra tusen hårt förvärvade kronor. En rosa. En jättefin, färgglad, fantastisk fotölj som det inte går att inte tycka om. En total onödvändighet.
Två dagar tog det för Finansministern i familjen att återhämta sig från den ekonomiska chocken och nu väntar hårt ansträngda budgets de kommande månaderna. Som tur är kommer den rosa skönheten att stå inom synhåll från matbordet där jag sitter och tuggar snabbmakaroner och radhusbiff den närmsta framtiden. Whoppie.
/U
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar