Micke har alltid drömt om ett biorum. När vi köpte huset visste glädjen inga gränser när han upptäckte att där fanns ett rum helt utan fönster. Pengarna fick vingar och flög ut ur våra liv, samtidigt som en projektor och en filmduk nästlade sig in. Och så hade vi ett biorum. Utan biorumsbesökare. Lata filmkvällar gick liksom inte ihop med småbarnslivet. Nu, tre år senare, har vi äntligen kommit på vad vi ska använda härligheten till. Något storslaget och fantastiskt och alltid lika efterlängtat.
Fredagsmys.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar