En ljummen dag i slutet av juni råkade jag av misstag lämna min mor och min man ensamma med varandra en kvart. Förmodligen älgade jag efter något barn som gjorde sitt femtielfte rymningsförsök och när jag återvände till sällskapet möttes jag av två mycket nöjda ansikten. Dom hade nämligen en plan. Hur en plan som kan förändra en hel sommar kan arbetas fram så snabbt är fortfarande smått obegripligt. Glada i hågen och lätt rödkindade deklarerade dom att vi skulle köpa en husvagn. Tillsammans. Nu.
Dagen efter inleddes en husvagnsjakt utan dess like och allt som diskuterades var långbäddar, kortbäddar, gasol, el, årsmodell, polar, maxvikt och blocket kontra återförsäljare. Efter några intensiva veckor fick svärmor och svärson äran att åka och hämta den nya familjemedlemmen, en blå polar från 92, och sen gick projektet vidare till nästa fas. Tillbehör. Det handlades stolar, filtar, bestick, morgonrockar till barnen och otaliga "bra att ha" prylar. Snart därpå var vi redo. Redo för vår allra första husvagnssemester.
Och så kom sommaren 2013 att bli den sommar då vi lärde oss ratta husvagn, backa schabrak och tömma latrin. Men det bör tilläggas att det blev en fantastisk sommar. Vi rullade långsamt till Västervik, Kisa och Örebro och vår jungfrufärd på sex hjul gick oväntat bra. Alla vackra sommarminnen ryms inte i ett enda litet blogginlägg, så jag stannar här och skickar ett tack till barnet som ville rymma en kort kvart.
/U
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar