Om mamma och elden

Min mamma är sprungen från Jutis, en liten by långt uppe på de norrländska vidderna. Hon har bott större delen av sitt liv nere på Gnestaslätten, men vissa norrländska drag kan inga södervindar sudda ut. Som dialekten som kryper fram när hon blir arg, eller hemlängtan som gnager i henne när hon inte har varit norröver på länge. Eller som elden. Det finns nog ingen som älskar att elda så som min mamma älskar att elda. Hennes norrländska själ blossar upp och glittrar lite extra mycket när hon får dra in eldröken i sina lungor. Det är som ett kärleksförhållande med en aldrig sinande passion.

Nu har mamma fått en kamin. I kaminen kan man elda. Det ska blir intressant att se hur snabbt en människa kan slita ut en kamin.

/U