Tidigt i morse, långt innan det var dags att stiga upp och påbörja dagen, vaknade vi av små hjärtskärande snyftningar i sängen. En liten Lilly ligger och kippar efter andan mellan tårarna. Under tiden som ledsenheten sitter i upprepar hon samma mening om och om igen.
"Inte Björnbär, inte Björnbär, inte Björnbär".
Kan någon förklara för mig hur jag ska kunna lämna henne på förskolan för att sedan åka hem och inte göra något? Nä, det vart till att ta ledigt åt henne i morse, jag pallar inte. Vet inte om det är amningshormonerna som gör mig extra blödig, eller om det här är något slags allmäntillstånd som kommer med föräldraskapet.
Idag ska vi i alla fall vara hemma och mysa i rusket, me and my kids.
/U
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar