Jag är fast. Jag är fast och Micke är inte fast. Jag är fast och Micke får lida för att jag är fast. Jag är fast med en bebis och kan inte göra aktiviteter som inte går att göra med bebis. Micke är inte fast med en bebis, han kan minsann träna och spela match, fly hemmet några timmar helt piano och göra vad fan han vill, för han sitter inte fast.
Missförstå mig inte, jag älskar att vara fast. Jag älskar mina små kottar och skulle fanimej plocka ner månen med en pincett om det så krävdes för deras skull, men jag önskar bara att den som inte var fast hade lite mer förståelse för den som faktiskt inte kommer så långt.
Jag hade nog glömt lite hur det var, att vara fast. Men det ordnar sig ju, såklart, för min medresenär är ju helt bedårande.
/U
Jag förstår precis vad du menar! Man älskar så klart dom små och man VILL ju vara med dom, men ibland känner man sig såå låst! Och som du säger, om dom den faktiskt kunde FÖRSTÅ hur det är så skulle det nog kännas lite lättare. Men som vi vet så går ju tiden på tok för fort så man får nog helt enkelt försöka njuta bara. Snart är även dom små 2 år och lite trotsiga med en stark vilja! :)
SvaraRadera