Här var det vardag

Det är mycket nu. Mycket jobb, mycket bus, mycket stoj och mycket fix. Lilly och Björn har börjat att hitta varandra - på gott och ont. Ena stunden leker och garvar dom, för att sekunden efter bråka över en leksak eller tävla om vem som kan riva vem hårdast. Björn tar det där med gåendet ganska piano, han traskar en bit men föredrar att köra runt med en stor plastback - fram och tillbaka, fram och tillbaka. Vi kommer snart att ha djupa "plastbacksspår" runt köksön. Lilly har verkligen blivit ett barn, herrejisses vad den ungen babblar och har sig. Hon är inne i värsta klänningsperioden och det går knappt att få på henne något annat, en intressant utmaning inför kommande minusgrader. Hon älskar hästar och dinosarier (eller, hellosarier som hon säger) och är lite bekymrad över att hon inte har en egen klädlåda "hemma i Gnesta".

Jag har haft terminsstartveckan på jobbet och mest kommit hem och försökt att fungera någorlunda normalt, Micke jobbar en dag i veckan och hänger med kidsen resten av vardagarna, mormor är måndagsmormor och göra stora ansträngningar för att träna vår barnaskara i konsten att åka pendeltåg och morfar skalman, han är nu officiellt klar med projekt "toalett".

Annars har vi de senaste dagarna fixat i ordning hallen, druckit renoveringskaffe hemma hos Maritha och Peter, köpt tomtar på loppis i Gnesta, plockat sjukt mycket svamp i trollskogen, målat brevlådan rosa och flyttat den från en stol (förlåt posten) till en stolpe, kaklat i vårt nya badrum och gått lös på allt möjligt här hemma med vit målarfärg.

Vardagen har med andra ord officiellt återinträtt i vår Lindbäcksbubbla.

/U