Om varför jag vill bli firad på mors dag

Till min älskling,

Det senaste året har varit fantastiskt. Jag har fått vara hemma tillsammans med våra två underbara barn och jag har älskat varje sekund. Jag har älskat att vara mamma när vi har busat och jagat varandra runt köksön och när liten bror har förälskat sig i sin stora stora syster. Jag har älskat att vara mamma när vi har dansat, läst sagoböcker, bakat så hela köket dammar av mjöl, lekt och stojat, målat, byggt kojor och tågbanor och pysslat ihop tusen små mästerverk. Jag har älskat att vara mamma när vi har shoppat, skrattat, fikat, träffat familj och vänner och när vi har gått härliga promenader och jag har älskat att vara mamma när vi har pratat och diskuterat och resonerat så som bara barn kan.

Jag har också älskat att vara mamma när barnen har hostat sönder min hjärna, snorat ner hela min själ och spytt på varenda halvfräsch tröja jag har. Jag har också älskat att vara mamma när jag har kånkat på liten bror samtidigt som jag har tröstat stor syster och känt svetten rinna längst ryggraden. Jag har också älskat att vara mamma när jag har ätit fiskpinnar och köttbullar till lunch i en vecka och när jag har övertalat, mutat och hotat för att få min mammavilja fram. Jag har också älskat att vara mamma när jag har gått till samma lekpark sjuttiofem gånger för att gräva i samma sandlåda och gunga i samma gungor och jag har också älskat att vara mamma när jag har lastat mitt slagskepp till barnvagn full med mat och leksaker och blöjor och gud vet vad.

Så kära du, om du skulle kunna vara så vänlig att köpa en liten jävla blomma åt mig på nästa mors dag, så skulle jag bli väldigt glad.

Tack på förhand,

/U