Tro det eller ej, men jag har faktiskt aldrig klippt Lillys naglar. Nixus pixus, inte en enda gång på drygt två år har vassa verktyg använts för att avlägsna hennes små nypförstärkare. Jag har nämligen, fram till dagens datum, pillat bort de små klorna. Under nattningens kramsession har jag trixat, böjt och bänt för att få loss de små slipade topparna och vid morgonmyset i soffan har jag under "Oboy och Pingu-transen" liksom passat på.Lilly har inte varit sen att fatta galoppen. Så fort en nagel har haft minsta liten skråma i kanten har hon kommit skuttande med fingret i vädret så att mamma kan dra bort den. Sen har hon haft perioder när hon "kan själv" och jag har kommit på henne att med allvarsam min sitta och pilla bort nagelbiten. Men idag tog vi äntligen vår nagelsituation till en ny nivå och den lilla saxen åkte fram ur kökslådan. Lilly satt blixt stilla under hela proceduren och fick såklart stående ovationer efteråt från hennes ack så löjligt stolta päron. Duktiga lilla nypmonster.
/U
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar