Till klockan 18, men inte längre

I söndags så slutade en viss tvååring plötsligt att gå. Flickebarnet kånkades fram och tillbaka, upp och ner, till höger och vänster. Hennes oroliga föräldrar ordnade med röntgen dagen efter för att se vad som inte stod rätt till. Röntgen visade en hel fin fot, utan sprickor eller skador, men trots det så vägrade barnet förflytta sig på egen hand.

Tills klockan 18.03 samma kväll . Då grep tristessen ett fast tag om henne och skakade om. Under loppet av en millisekund glömdes all eventuell smärta bort och från att inte ha gått en centimeter själv så studsade galenpannan runt på båda fötterna. Hoppade, sprang, gick och kröp.

Hennes förvirrade föräldrar satt som fågelholkar bredvid och undrade vad som pågick. Hade någon bytt ut barnet? Hade de möjligtvis precis blivit lurade av sin tvååring? Hur smart är egentligen en tvååring?

Allt var tillsyntes bra igen, förutom en liten detalj. Hennes fötter fick under inga omständigheter nudda det bruna trägolvet i köket och vardagsrummet. Det var fritt fram att beträda mattor, golvet i hennes rum, toaletten och allt yta utomhus, men inte det bruna golvet.

Tur för den lilla rackarungen att hon har sin rosa racerbil, för nu är det, till hennes stora förtret, slut på bärandet.

/U