Lystring världen, lystring

Idag började Lilly sin dag på förskolan genom att berätta för sin fröken Diana om en mycket viktig detalj i hennes liv just nu.

Om fågelbajset på biltaket.

/U

Lilly, kan du räkna?

- "ett, tå, fyja, fem, seks, åtta, tie, tålv"

- "Braaaa Ninnie"

Barnet är helt klart ett geni.

/U

Badtajm

igår provade jag och Lilly på Broängsbadet och Lilly hon provade sin nya bad dräkt.

Sova i egen säng?

Sova i egen säng projektet haltar just nu, två steg frammåt, ett steg bakåt (och helst på mattor)

Till klockan 18, men inte längre

I söndags så slutade en viss tvååring plötsligt att gå. Flickebarnet kånkades fram och tillbaka, upp och ner, till höger och vänster. Hennes oroliga föräldrar ordnade med röntgen dagen efter för att se vad som inte stod rätt till. Röntgen visade en hel fin fot, utan sprickor eller skador, men trots det så vägrade barnet förflytta sig på egen hand.

Tills klockan 18.03 samma kväll . Då grep tristessen ett fast tag om henne och skakade om. Under loppet av en millisekund glömdes all eventuell smärta bort och från att inte ha gått en centimeter själv så studsade galenpannan runt på båda fötterna. Hoppade, sprang, gick och kröp.

Hennes förvirrade föräldrar satt som fågelholkar bredvid och undrade vad som pågick. Hade någon bytt ut barnet? Hade de möjligtvis precis blivit lurade av sin tvååring? Hur smart är egentligen en tvååring?

Allt var tillsyntes bra igen, förutom en liten detalj. Hennes fötter fick under inga omständigheter nudda det bruna trägolvet i köket och vardagsrummet. Det var fritt fram att beträda mattor, golvet i hennes rum, toaletten och allt yta utomhus, men inte det bruna golvet.

Tur för den lilla rackarungen att hon har sin rosa racerbil, för nu är det, till hennes stora förtret, slut på bärandet.

/U

Att tala är silver

Igår när jag nattade Lilly (i henne egen säng, med sin egen kudde och sitt eget täcke) så ser jag i ögonvrån hur hon viftar med händerna. Hon ligger och kör "i ett hus vid skogens slut" i total tystnad. Inte ett pip. "Sången" avslutades med en tyst applåd för den väl genomförda prestationen.

/U

Två års kärlek

Två år har gått sedan vårt underverk bestämde sig för att lämna tryggheten i magen och börja sin upptäcktsfärd i livet. Under två år har vi fått lära känna en busig, nyfiken och härlig tjej som ständigt överraskar och roar. Under två år har vi fått lära oss de ljusa sidorna och de utmanande sidorna av allt vad föräldraskapet innebär. Under två år har bilden av hur livet innan Lilly såg ut bleknat, och det råder inga tvivel - vi är fantastiskt glada och stolta att hon valde just oss som föräldrar.

Igår firades hon av släkt och vänner - tusen tack till alla er som kom och var med och tusen tack till alla er som firade henne i tanken!

PS. Älskling, du kan lägga in bilderna nu :)

/U

Glada tankar, älskling, glada tankar

Igår kväll slog det mig. Jag måste genomgå ytterligare en förlossning för att Lillebror faktiskt ska skåda dagens ljus. Denna plötsliga insikt följdes av en nervositet och en obehaglig oro inför vad som komma skall. Lillys ankomst till denna värld är något av det absolut häftigaste jag har varit med om, men den 36 timmar långa vägen dit var väl inte så där överdrivet charmerande.

Jag bestämde mig för att lufta denna rädsla för det kommande barnets fader, som lite lätt och luftigt svarar att "du får försöka tänka positivt".





?





Tänka positivt gör jag gärna när det regnar en sommarkväll, när lönen är slut den 20:e eller när bilen inte går igenom besiktningen, inte när jag bokstavligen talat måste ha ont i kropp och själ i x antal timmar för att på slutet behöva skita en fotölj genom kattluckan.

Bedövning, knark, smärtstillande och ett lugnande "du var ju så duktig sist, det kommer att gå jättebra" var väl mer vad jag hade i åtanke för att komma runt problemet.


/U

Ninnis däng

Igår kväll när jag kom hem ifrån Carro meddelade Micke att Lilly sov i sin egen säng, i sitt eget rum, med sitt eget täcke. Jag kände genast separationsångesten bubbla upp och när jag väl gick och lade mig kändes sängen som ett gigantiskt hav av tomhet. Två meter och en vägg separerade oss, istället för två centimeter och en sliten gammal kanin.

Halv tre vaknade Lilly och undrade vart hon var. Hon vart inhämtad av sin pappa och deklarerade då stolt att hon hade sovit i "Ninnis däng". Sen somnade vi om, två millimeter ifrån varandra, en sliten gammal kanin närmre.

Nu är det nya tider. Denna gång ska projektet gå i lås.

/U

Se upp där nere

Jag har ganska god uppsikt åt både höger, vänster och rakt fram, men när det det kommer till att se diverse ting som befinner sig under mig så brister jag i min klarsynthet.

Här om dagen när jag hämtade Lilly på förskolan upptäckte jag en negativ bieffekt av detta faktum när jag råkade välta ett barn.

Inte bra.

/U

Bildlös uppvärmning

Jag tycker att en blogg bör översvämmas av bilder. En bild säger mer än tusen ord påstås det. Just nu lever jag inte som jag lär, men har som förhoppning att skaka liv i kameran under min kommande långledighet.

Det känns ju lite orättvist att det ena barnet ska ha en egen blogg om sitt första år i livet, fyllt av bilder och ömmande kärleksförklaringar. Givetvis ska också lillebror få sin start i livet publicerat på Internet. Med bilder.

/U

Dagens rätt

En rosa plastlåda med Lillys namn på ligger på plats i förskolans kylskåp. Det är Lillys allra första matsäck som har levererats utav sömniga föräldrar.

Pastasallad med korv, ägg, tomater och gurka. Inte så pjåkigt kan tyckas. Ändå funderar jag över vad alla andra barnen har i sina matlådor. Kalvfilé i perfekta skurna tärningar? Urkärnade oliver och fetaostkuber? Hembakt bröd med engenystad ost?

Prestationsångesten smyger sig på.

/U

Allt mitt är inte ditt

Lilly äger världen just nu. Bokstavligen talat i hennes huvud. Gungan i lekparken är HENNES, mammas glass tillhör definitivt Lilly, grannpojken får under inga omständigheter sitta i hennes blå plaststol - och han vet inte ens om det själv ännu.

Liten kommer att få en rungande chock när den där omtalade lillebrorn ska lägga beslag på hennes mamma och pappa.

/U

Sitter på...

...jobbet och önskar att jag satt i soffan med ett paket riskakor och ett stort glas krossad is istället.

Life is hard.

/U

Take cover

Otymplighet och känslan av att inte räcka till hemma resulterar tydligen i kort stubin. Jag tror att min stackars man ser fram emot lillebrors ankomst utav flera anledningar.

/U

Moment 22

Jag vill boa. Jag vill göra fint innan lillebror anländer och jag vill skapa ett ljuvligt hem fyllt av rena ytor, bulldoft och perfekt vikta barnkläder i ordnade garderober.

Min kropp däremot vill sparka av sig skorna, slänga sig raklång i soffan och inte röra sig en centimeter efter en lång arbetsdag. Att böja sig efter pinaler, stå upp längre stunder eller ställa sig i köket och baka känns vissa kvällar som fullständigt omöjligt.

Resultat? Frustration gott folk, frustration.

/U

Om en craving

Gravid eller inte, jag har alltid tyckt om doften av fuktig jordkällare. I min ungdom anmälde jag mig alltid att hämta läsk i farmors alldeles egen jordkällare, så att jag kunde stanna upp en stund och dra in några djupa andetag av den härliga källarluften i lungorna.

Som gravid har jag däremot upptäckt något alldeles fantastiskt, ett matmirakel. Det närmsta man kan komma till att faktiskt äta en jordkällare är att mosa in en torr osaltad riskaka i munnen.

Cravingen är ett faktum. Åtgången av osaltade riskakor hemma hos familjen Lindbäck matchar nästan den löjligt höga åtgången av ketchup och mellanmjölk.

Riskakorna förtäres gärna med knapriga isbitar.

Hon laddade och sköt...

För ett par månader sedan var Lillys kommunikationsegenskaper begränsade till enstaka ord och en uppsjö av diverse djurläten. Sen hände något och nu ordbajsar hon både meningar och nya lärdomar. Man kan riktigt se hur hon tänker, letar fram det hon vill säga och sedan formar orden.

När vi igår vaknade efter dagens sovstund utbrast kärleksungen:

"Dååådeldajset på drappen!" (Fågelbajset på trappen).

Tätt följt av: "Gassamååånter" (Glassmonster).

Det var tydligen det första hon tänkte på efter ett par timmars sömn.

Till Lillebror

Lilly har förstått att det gömmer sig något i min mage. Något som tydligen kallas för "Lilleblol". Vissa dagar, när hon känner sig extra givmild, försöker hon förpassa diverse mat, dryck och leksaker till den där Lilleblon. Här om dagen fick han både riskaka, Oboy och en Pingu-DVD.

Vägen till Lilleblol går, såklart, genom mammas navel.

/U

Besvarade böner

Min pappa är fantastisk. I hans garage gömmer sig allt mellan himmel och jord. I går levererades en sopplockarpinne till den oböjbara gravida.

Tack pappa skalman!

/U

Hjälpmedel sökes

Jag har räknat ut att ungefär 34 veckor in i en graviditet skulle en sopplockarpinne komma väl till användning. En sådan där som svettiga små sommarjobbare har när de städar vägkanten under sommarlovet. Det är nämligen ungefär då som magen vägrar ge med sig när man böjer sig framåt och stackar lilla lillbror blir oavsiktligt klämd ett antal gånger om dagen.

Annars har jag en ny regel på jobbet. Minst 5 tappade pinaler måste ligga på golvet innan jag bryr mig om att plocka upp dom. Det minskar i alla fall bäbisklämmandet något.