Familjen har spenderat helgen i Gnesta. Eller, vi åkte ner i söndags för en liten "familjemiddag". En liten familjemiddag innebär en rätt så stor sammanstrålning (Mor, Far, Magnus, Anna, Patrik, Åsa, Elsa, Jag, Micke, Lilly, Björn, Suzan, Maritha, Peter, Molly) och då var vi ändå några "barn" kort. Sen på måndagen kom Inga och Stig farandes ifrån Norra Norrland och då vart det ju liksom helg igen. Så söndag vart lördag och måndag vart också lördag och sen - sen vart det tisdag? Underligt. Jag missade helt att höra av mig till föräldragruppen som jag hade planer att träffa på måndagen, eftersom måndagen liksom aldrig kom. Fl´åt.
Tyvärr så kom tisdagen och på schemat stod farbror doktorn och väntade med sina knivar och saxar och nålar och andra vassa tillhyggen. Jag hade på något sätt lyckats att intala mig själv att jag skulle åka till doktorn, ta bort dom snubbiga märkena på ryggen och sen gå där ifrån som om inget hade hänt. Jag hade till och med planerat in en liten springrunda på kvällen som jag låg och skröt om på britsen. Doktorn tittade frågande på mig, hånskrattade åt mina motionsplaner och sen sydde han fem stygn utspritt över hela ryggen. Nu sitter jag i soffan likt en strandad nåldyna och tycker synd om mig själv.
Nu - tröstätning och mer soffsittande.
/U
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar