Den förklaringen köpte inte Lilly i morse när hon febrilt sprang runt och tittade ut genom alla fönster på jakt efter "måååååååååååååååååååånnnneeeeeeeeen". Vi sökte också efter månen när vi gick ut till bilen för att köra iväg mot dagis. Ingen måne så långt ögat kunde nå. Med insikten kom sorgen, krokodiltårarna och hjärtekrossande gråt.
Vi får se om månbarnet kom på andra tankar eller om dagispersonalen fick fortsätta förklara månens plötsliga försvinnande.
Om jag böjer mig kanske jag ser månen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar