Något har hänt. I våras, och under större delen av sommaren, bråkade barnen Lindbäck så det stod härliga till. Minsta lilla avvikelse från den egna världsbilden gav upphov till explosioner av ilska, fysisk okärlek och alla tjuvnyp en ettåring och en treåring kan fantisera fram. Det var, milt uttryckt... utmanande.
Sen fyllde liten två år och stor bockade av sitt fjärde. Sommaren tog slut och hösten snålblåste in och någonstans i årstidsskiftet hände något. Barnen Lindbäck började leka med varandra. Med det sagt ska gudarna veta att dom inte har slutat att bråka med varandra, men dom kompenserar tjuvnypstårarna med en duett klingande barnskratt.
Det finns hopp om syskonkärlek trots allt.
/U
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar