Om att få sig ett litet nyp

När Lilly var bebis och skulle sluta tutta tutte och börja tutta flaska istället så lade hon till sig en liten mysvana. Eller liten ovana, beroende på hur man ser på saken. Hon började nämligen att nypas när hon gosade och skulle till och sova. Idag är hon snart två och ett halvt år gammal och hon har förfinat sin nypteknik ända ut i fingerspetsarna. Det är som om de små nyporna aldrig gjort annat än att klämma fast lite hud mellan naglarna. Hon har även lyckats med konsten att i princip försätta sig själv i någon slags trans när nypandet och flaskdrickandet pågår. Och flaskdrickandet och nypandet, det pågår ALLTID samtidig. Det ena kan inte existera utan det andra. Om Lilly har fått en flaska med vatten, saft eller välling och ingen arm råkar befinna sig i närheten, då sitter hon först förvirrat på soffan och vet nästan inte vad hon ska göra med plastbehållaren i handen. Sen letar hon genast upp närmsta offer så att drick och nyp- transen kan aktiveras. Det har hänt att jag har sutttit på toan och hon har kommit släpandes på sin flaska, ställt sig bredvid mig och nypt mig i armen. Jag har stått och diskat och hon har stått på en stol bredvid och nypt mig. Jag har suttit och fikat hemma hos kompisar och hon har fått tag i en flaska och ska genast upp i famnen. Hon blir min lilla bebis igen på mindre än en millisekund. Det bör väl tilläggas att hon för det mesta faktiskt dricker ur glas, såsom tvååringar bör göra, men nypandet är som en drog och abstienensbesvären måste omedelbart botas när de uppstår.

Vi får väl se vad som ska bli björnungens mysdrog, förhoppningsvis hittar han något som inte innebär direkt smärta för min del.

/U